januari 2017 - ATT SMAKA LIVET. Vi – Arletta och Ellington – är två personer med olika ursprung och bakgrund. Var för sig och tillsammans söker vi livets smak i upplevelser av konst, kultur, mat, resor, relationer och friska frukter. Läs och känn vilka smaker som lockar dig.

Katja Tukiainen and the Spirit of Pink

Ellington: I made this interview a few days ago with Katja Tukiainen, artist painter, whose blazingly pink exhibition I saw recently at the Museum of Drawings in Laholm, Sweden. Katja, who lives in Helsinki, is a prolific artist, painting, drawing and writing on a serious happy note. Since 1995, her art is on exhibitions world-wide. I’m glad to introduce her and some of her thoughts on art and life to our readers. Katja has kindly let me use pictures from her homepage for this interview. My first question was about an interesting thought she mentioned in a film on the homepage of the museum in Laholm.

I’ve heard you say that ”Art is wiser than the artist” – I like that! Could you develop this thought a bit?

Katja: Art is loaded with different meanings. The meaning depends on the audience. I try not to make fixed meanings, because then I would kill the art. The audience must feel free to make associations. This freedom of interpretations might sometimes be frightening for the artist though – we come to this later. Fortsätt läsa ”Katja Tukiainen and the Spirit of Pink”

Experimentellt med marockansk kyckling och saffran

Arletta min vän!

Nu har du och jag halva Moder Jord emellan oss. Betyder det att vi är på onåbart avstånd från varandra? Eller att vår tillgivenhet omfamnar hela klotet. Tänk på det du innan du lägger lilla kinden på varma snoozekudden i tropiska Thailand i kväll. Jag är i alla fall inte alldeles tillspillogiven vilket du förstår av följande som jag ska berätta för dig om en marockansk kyckling som jag serverade igår kväll till mig och Cissie som var på besök.

När en man ska laga en middag så har du kanske noterat att mannen alltför ofta är i köket som i sängen. Fortsätt läsa ”Experimentellt med marockansk kyckling och saffran”

Brev från Samet, eller den förlorade ön

Kära Ellington!

Just nu är klockan 02:50 här. Jag sitter på min terrass i djunglen. Det är enormt varmt, även för mig, trots att det är mulet. Vi ska iväg senare, till en ö, där jag har varit för 9 år sen. Ön heter Samet, och det ska ta 40 minuter härifrån med båt. De säger att den har förändrats mycket sedan dess. Jag är nyfiken. Fördelen med denna ö var att jag vet precis var man kunde bada naken där – det var en ganska vild ö, med skog och skrymslen, dit det inte var så lätt att ta sig. Jag badade där då helt ensam, och det är det jag vill göra nu – bara jag och oceanen. Kärleksupplevelse.

Jag vaknade nyss och lyssnade på tystnad. Vattnet i de båda sjöarna inom resorten var stilla. Fortsätt läsa ”Brev från Samet, eller den förlorade ön”

Turkiskt kaffe på väg till Bangkok

Ikväll blev det solnedgången över Istanbul. Det var dumt av mig att inte ta bilder från flygplanet. Byarna utanför stan såg ut som de ska i januari – alla vägar och hustak vita av snö. Bakom oss finns Marmarasjön och Egeiska havet. Framför oss ligger det andra, det Svarta Havet. Istanbul är den enda stad i världen som ligger mellan tre hav. Fortsätt läsa ”Turkiskt kaffe på väg till Bangkok”

Fläsklägg och rotmos som hjärtegåva

Fläsklägg väntar vedhuggarn på

Arletta: När Ellington är ute och jobbar med veden, då står jag gärna i farstun och kikar på honom genom det lilla fönstret där. Jag mår så bra av att se en man i fysiskt arbete. Nu är det vinter, så han har mycket på sig, men när jag ser honom lyfta en stock eller såga av en gren, så föreställer jag mig ju muskler och senor hur de arbetar under huden.

Snart ska jag resa utomlands och jag blir borta länge. Jag vill ge honom något som kommer från mitt hjärta nu. Fortsätt läsa ”Fläsklägg och rotmos som hjärtegåva”

Man måste vara inkonsekvent!

Inkonsekvent att låta sig lockas

Arletta: Har du märkt att jag är så himla inkonsekvent.

Ellington: Ja förstås. Men du har ju regler. Du har sagt att du brukar inte äta mat som är vit. Det har jag förresten aldrig fattat. Varför gör du inte det?

Arletta: Det är ju för jag har lätt att gå upp i vikt. Min mamma hade övervikt. Min pappa och mormor hade övervikt. Om detta går i arv, då ökar ju risken.

Ellington: Men vad då – vit mat? Fortsätt läsa ”Man måste vara inkonsekvent!”

Katja vs Sigga i öppen fight på Teckningsmuseet

Teckningsmuseet Laholm, Katia Tukiainen 1 — Katja Tukiainen

Teckningsmuseet Laholm, Sigga Björg Sigurdardottir 1 — Sigga Björg Sigurdardottir

Teckningsmuseet är arenan. På totalt olika vägar går de. De har ett gemensamt. Genom lätt monsterliknande fantasier lockar båda fram små hemliga förnimmelser från själens botten. Siggas skepnader figurerar i svart och grått med enstaka färgklickar som av eld eller blod. Katja framhäver sina flickfigurer i ett hav av cerise och rosa.

Teckningsmuseet Laholm — Teckningsmuseet i Laholm

Så enkelt att kvista ner till Teckningsmuseet. Fortsätt läsa ”Katja vs Sigga i öppen fight på Teckningsmuseet”

Jan Öberg: Make Art not War

Jan Öberg Shima Esfahan photo painting 2016 — SHIMA, ESFAHAN – PHOTO PAINTING – 2016

Varifrån får en man en sådan kreativitet? Sådan att den bara speglar skönhet, glädje, lek, balans? Med lekfull photo-paintingteknik.

Dörrklockan är bortkopplad, för, som han säger med ett leende, han vill inte att vem som helst ska komma på besök. Oss tar han emot med öppna armar. Fortsätt läsa ”Jan Öberg: Make Art not War”

Renässans hos Bäcklins i Finspång

Konstnärsparet Bäcklin bjuder in mig till sin villa i Finspång. Under mitt tredagars besök får jag rikligt tillfälle att både studera deras konst och att samtala och diskutera frågor som berör konsten och livet och – att själv begrunda vad begreppet renässans kan betyda idag. Dan Bäcklin var en gång min skolkamrat och vi umgicks mycket på den tiden. Även om vi inte helt tappat kontakten genom åren, så var det årtionden sedan vi träffades så här. Lotta Bäcklin har jag träffat en gång tidigare. Ändå känns det genast som att vi återföder en nära gemenskap. Det är väl sådana de är – stillsamt glada i närhet och goda samtal.

Vad gäller konsten berättar Dan att han tidigt hade tecknandet och målandet som ett intresse. Det har funnits kvar hela livet även om han yrkesmässigt gjorde helt andra ting. Lotta berättar att hon visserligen hade konsten omkring sig sen hon föddes. Båda föräldrarna var konstnärer, men egentligen har hon tagit fatt i sitt konstskapande på ett mer seriöst sätt först i vuxen ålder. För båda är det aktiva konstskapandet nu ett slags renässans av tidiga impulser.

Nu är makarna Bäcklin fångade av konsten. Deras ateljéer ryms i villan, och man ser tavlor överallt. Vi pratar ju inte enbart om konst. Vi har ju inte setts på mycket länge, så det är mycket som behöver avhandlas som har med livets gång att göra. Men konsten är en del av livet och det kräver ingen övertalning att komma in på detta ämne.

Jag upplever snart en spänning i makarnas olika sätt att utöva ett bildspråk.

Renässans Lotta Bäcklin 2012 — Lotta Bäcklin 2012

Fortsätt läsa ”Renässans hos Bäcklins i Finspång”

Ett nytt år – La dolce vita i Stockholm

Nu är det 2017. Ett nytt år. Nu efter nyårsdagen behöver man lite mys på stan. Där leder mig den röda mattan – till smakfulla stunder. Idag under tak.

Ett nytt år, röda mattan utrullad

Och nu börjar livet bli sockersött. Ett nytt år får sin smak efter ett par söta friska kakor. Fortsätt läsa ”Ett nytt år – La dolce vita i Stockholm”