Monsterkvinnan i mitt liv. En magisk lucia. Hon kom förbi på Ekeberg i Oslo. Hon såg mig knappt. Hon vidrörde mig som av en händelse.
Allt blev bländande just i den stunden.
”Deep Cream Maradona”, Sarah Lucas 2016
Allt såg jag, som genomlyst av hennes energi. Skogens och markens spår blev bilden av människors muskelstyrka, människors svett, svordomar och lagrad dröm.
Spår av mänsklig möda. Ekebergsparken, Oslo
Och här. I hennes ljus synliggörs att här har någon drömt om utsikt, möjligheter. Här ser jag drömmar om vägar ut.
Drömmerskan, 1992 Knut Steen (1924–2011)
Om kvinnlighet och liv när stenarna och träden vill bära bara minnen.
Marilyn Monroe, Richard Hudson 2002
I ljuset och styrkan av hennes batteri av magisk kraft synliggörs för mig min önskan att se. Se världen i vitögat och vad som sker bakom det som synes ske.
Anatomy of an Angel, Damien Hirst 2008
Här – i drömmar om frihet för kropp och sinnen – blir jag en amperemeter i hennes bländande voltage. Decembersolen. Min syn förvänd av kvinnans monsterenergi. Förvänd till verklighetens hägring där mina drömmar får kropp och form.
Monsterkvinnan i mitt liv. Hon kom förbi. Hon såg mig knappt. Hon vidrörde mig som av en händelse. Blev jag bländad, eller blev allt bländande belyst just i den stunden.
Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.
Visa alla inlägg av Arletta Ellington
6 reaktioner till “Monsterlucia på Ekeberg: magisk synliggörerska”
Tack! Egentligen var det omöjligt att fota i det starka ljuset med de starka skuggorna. Men det blev en sorts glöd i överexponeringen som stämde med hur jag upplevde konstverken i den miljön.
Ellington
Fantastiska skulpturer. Även jag skulle vilja slå följe med Amasonkvinnan en bit, men jag undrar . . . tänk om stenarna kunde tala ?
Vad och vilka berättelser och livsöden skulle dom berätta om ?
Platsen har varit bebodd sedan järnåldern och det ska finnas lämningar där från den tiden. Dessa stenarna har väl blivit ditlagda senare, men jag upplevde starkt att de lagts dit med både möda och omsorg. De som burit dessa stenar kändes närvarande överallt tack vare skulpturerna och de tankar och önskningar de frammanade.
Första bilden – Sarah Lucas ”Deep Cream Maradona”. Deep Cream är färgen som i verkligheten är just gräddgul (men här överexponerad på grund av det märkligt starka solljuset). Maradona fattar jag som en ordlek. Figuren är som en vriden trädgren eller en stiliserad människokropp med en phallos som oundvikligt blickfång. Så ser jag den. Vad ser du?
Ellington
Härliga foton på de fina statyerna. 🙂
Tack! Egentligen var det omöjligt att fota i det starka ljuset med de starka skuggorna. Men det blev en sorts glöd i överexponeringen som stämde med hur jag upplevde konstverken i den miljön.
Ellington
Fantastiska skulpturer. Även jag skulle vilja slå följe med Amasonkvinnan en bit, men jag undrar . . . tänk om stenarna kunde tala ?
Vad och vilka berättelser och livsöden skulle dom berätta om ?
Platsen har varit bebodd sedan järnåldern och det ska finnas lämningar där från den tiden. Dessa stenarna har väl blivit ditlagda senare, men jag upplevde starkt att de lagts dit med både möda och omsorg. De som burit dessa stenar kändes närvarande överallt tack vare skulpturerna och de tankar och önskningar de frammanade.
Vad är det för figur på den första bilden?
Första bilden – Sarah Lucas ”Deep Cream Maradona”. Deep Cream är färgen som i verkligheten är just gräddgul (men här överexponerad på grund av det märkligt starka solljuset). Maradona fattar jag som en ordlek. Figuren är som en vriden trädgren eller en stiliserad människokropp med en phallos som oundvikligt blickfång. Så ser jag den. Vad ser du?
Ellington