Jan Öberg: Make Art not War

Varifrån får en man en sådan kreativitet? Sådan att den bara speglar skönhet, glädje, lek, balans? Med lekfull photo-paintingteknik.

Dörrklockan är bortkopplad, för, som han säger med ett leende, han vill inte att vem som helst ska komma på besök. Oss tar han emot med öppna armar. Han är född dansk, bor i Lund och lever i världen. Med öppna armar släpper han oss genast in i sin värld, som, först av allt, handlar om att alldeles nyss ha återvänt från Syriens Aleppo. Att landa i Lund efter att ha träffat människor i en stad med förödelse, lidande. En stad till stora delar jämnad med marken – den landningen är en process som är ännu pågående.

Hur ser den allmänna berättelsen om Syrien ser ut? Och hur stämmer den, och hur stämmer den inte med hur berättelsen ser ut i landet självt. Att människor i Aleppo var glada och lyckliga nu. Att de upplevde den syriska arméns övertagande av staden som befrielse – det hade han iakttagit. Och vi – vi frågade oss varför den bilden verkade främmande för oss.

Jan Öberg var i Syrien i sin egenskap av freds- och konfliktforskare. I den egenskapen har han försökt att hitta förutsättningar för dialog och förhandlingar om en sådan situation skulle uppkomma. Han har träffat levande människor. Hans intryck är att dessa vanliga människor är glada över att presidenten Assad har återtagit makten i deras område. Och han ser det som viktigt att söka förstå varför den bilden inte syns i Sverige. Men viktigare är att det kan skapas förutsättningar för människor att leva i Aleppo.

Så säger Jan Öberg till oss. Och vad har detta med konst att göra, frågar vi när vi ser alla bilder på hans väggar. Vi vet ju att han är konstnär. Och att hans stil inte är någon stil utan en lek med stilar. Att hans enda stil är att experimentera med fototekniker. Han har verkat i ett flertal konfliktområden. Där, liksom i Aleppo, har han träffat verkliga människor. Efter tre timmars samtal förstår vi att konsten är ett sätt att ta vara på den glädje och den kreativitet som han möter hos människor mitt i lidande, nöd och död. Konsten är också ett sätt, förstår vi, genom vilket Jan Öberg i sig själv balanserar allt svårt han möter med kreativ glädje och lek.

Ellington/

de konstverk som avbildats här fotades av Arletta i Jan Öbergs ateljé

Länk till Jan Öbergs hemsida: Oberg PhotoGraphics Öberg FotoGrafik

See English version of this article

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna. Visa alla inlägg av Arletta Ellington