Arletta lägger upp en rykande portion av löksoppan på min tallrik. Fyller sin egen rikligt. Vi har njutit under hela processen i köket. Känt den söta doften av lökringar som puttrar stilla i smör och lite brunt farin. Uppfyllts av sköna aromer när kryddor får steka med. Och de fylliga aromaterna har gett oss euforiska känslor när jag hällt på det röda vinet och det börjar sjuda.
Vi har våra livsstrategier, söker vårt sätt att vara. Vi undersöker tillvarons villkor. Idag inspirerades vi av Monets impressionism – en utställning på Galleri Ordrupgaard i Köpenhamn. Fortsätt läsa ”Impressionism som livsstil”
Jag bakar bröd. Min deg andas i sin bunke. Den skummande lena kroppen strävar efter att klättra ur skålen. Den kan inte vänta längre på att mina händer ska börja röra vid den. Snart tar jag ut den, vänder den och börjar massera som om den vore min älskades kropp.
Ellington: Någon sa att man går på konstutställningar för att se det sköna och känna sig helad. Jag såg en utställning av Konstnären Mari Juslin. Här upplevde jag skönhet i den obehagliga överraskningen, den oväntade grimasen, den groteska kroppen. Hon är minsann ingen liten sockersötnos i sin konstnärliga framtoning. Fortsätt läsa ”Mari Juslin – Skönhet mellan lidande och njutning”
– Hade vi inte några jordärtskockor i skafferiet? Fortsätt läsa ”En upplevelse med blåmusslor och hälleflundra”
http://
Mitt emot mig stod min kvinna sedan 40 år. Hon sa:
”Jag har fått mail från min gamla ungdomskärlek. Nick, du vet – han som var den förste som älskade med mig så att jag kände mig åtråvärd som kvinna.”
Jag tittade på henne som förhäxad.
Framför mig stod en helt ny människa. Jag som trott att jag kände denna kvinna som jag levt med i 40 år. Hon utstrålade en magisk kraft. Jag såg att där stod ju den kvinna jag älskade. Inte på många år hade jag sett henne så. Det var inte bara den kvinna jag en gång blivit förälskad i för att hon den gången var spännande, mystisk, kreativ och härligt galen. Dessutom såg jag nu att hon var som ny. En själ med en avgrundsdjupt lockande visdom och en gäckande distans som jag ville ha, med hela min varelse.
Hon sa ”Jag åker till honom i morgon. Jag har flygbiljett till London och han hämtar mig och vi kör till hans hus i Cornwall. Jag blir borta i två veckor. Om du inte vill ha mig tillbaka så åker jag ändå.”
Vad hände nu i mig? I alla år hade jag känt svartsjuka mot allt hon ville göra där inte jag var med. Hon hade alltid fått känna att jag förminskade det hon gjort på egen hand. Måleri. Skrivande. Studier. Den lilla bokhandeln hon velat starta. Hon hade blivit så liten i mina ögon att jag inte längre såg något att älska hos henne.
Och nu. Hon stod där formidabel, härskande över sig själv och sitt liv. Och jag? Hon gav mig valet: ”Vill du, så kommer jag tillbaka!”
I det ögonblicket bestämde jag mig.
Jag sa: ”Aldrig har jag älskat dig som nu! Gör det du måste för att leva. Jag kommer att älska dig desto mer för det.”
Ellington
..
Lyssnartips: Esther Perel ”Desire in long-term relationships”
Vad ger sorgen dess skönhet? Bilradion spelar Leonard Cohen.
”Story of Isac”.
Jag har hört den.
Kanske var det länge sen.
Aldrig lät den som nu.
Vad är det som ger sorgen dess skönhet?
Så ljuvligt.
Så bittert.
Att se
människans blindhet
människans blinda längtan
till en tro
till en bergfast punkt.
Och beredskapen att offra
allt levande
allt rörligt
för ett fäste
Och kan vi
Och kan jag
trösta mig i en värld
där fästet är så tillfälligt
som här
och nu
Är detta skönheten
så bittert
och sorgen
ljuvligt
spelar Isaks sång
Ellington.
Vad betyder andlighet för mig, frågar du…