Jaaaaa!!! Idag avslutade jag det sista steget som tog mig närmare Thai! Thailand! Åter får jag besöka landet. Jag har bokat en bungalow vid havet vid den norra kusten.
Här ska jag bo
Där ska jag tillbringa första veckan med syftet att få min kropp att fungera. I värme, som den brukade göra. I värme och i havet. Snälla! Ge min trötta kropp styrka och smidighet!
Fasansfullt minne
Denna gången ska jag inte dit där det finns fara.
Inte bara tsunami kan vara farligt i den södra delen av Thailand! Det finns ju de som hotar att tjuva mat av dig!
Glada tjuvar
Dessa två hämtade mat från tempeln med den kända gudinnan.
Den givmilda gudinnan
Hennes namn som jag inte kommer på nu. Förlåt kära gudinna! Men kanske du som läser detta vet. Skriv mig en kommentar om detta. Då blir jag jättetacksam.
Oberörd och lugn
Fast gudinnan, hon verkar inte alls arg oavsett. Med sin oändliga omtanke för världen betraktar hon aporna som tjuvar mat och äter. Och hon betraktar mig som ska öva den buddhistiska praktiken:
att vara glad
att le mot olika besvikelser
eller bara stanna upp,
lugn och stilla, som Buddha själv.
Eller som havet när det är så stilla,
så att ingenting, ingenting kallar fram dåliga känslor hos mig.
Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.
Visa alla inlägg av Arletta Ellington
