Så här börjar dagens glädjebrev:
Solhälsning vid havet blev till en helt vild dans på stranden som var tom. Jag trodde att den var tom, men det var fel -:)). Fortsätt läsa ”Glädjebrev dag 19 (dagbokssidan)”
Författare: Arletta Ellington
Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.
4:e dagen med min nya vana
Jag prövar min nya vana. Nu blev det 40 minuter kundalini yoga i högsta tempo. För några år sedan kunde jag göra detta.
Nu blir jag svettig och får ont i benen då och då. Är inte så stark som förut.
Har inte gjort det hela, men är jätteglad att jag kunde genomföra allt som gäller chackra 1.
När jag etablerar denna nya vana vill jag ta bort en av mina gamla dåliga vanor: att göra flera saker på en gång.
Och en till: att äta snabbt.
Jag vågar inte lova att jag ska tugga maten 21 gånger men visst blir det bättre att fokusera mer på smaken och processen.
Dagens resultat är: godkänd -:))
Dag 12 Arlettas dagbok
dagbok dag 12
Något gick fel i kroppen. Så småningom började den återställa sig och gjorde mig optimistisk igen.
Efter 9 dagar där jag har varit duktig och lyckades att lägga mig i supta virasana, vilket var helt omöjligt förut, fick jag så ont så jag kunde knappt sova på nätterna. Då bestämde jag att avbryta i ett par dagar och börja om mjukt och långsamt. Idag blev det ”5 tibetanska”. 15 minuter var tillräckligt. Nu känner jag inget dåligt efter detta, men vi får se.
Cross-hatching och nöjet av Prince Charles’ hår
Min blick stannar vid en tavla på väggen. Det är ett collage. Ett självporträtt av Edward Munch är en av delarna. En relativt perifer bordsduk med ett lite kaotiskt mönster är det som fångar blicken. Cross-hatching kallas mönstret, eller korshårsmålning på svenska, säger Jan Öberg som gjort collaget. Cross-hatching är ju en teknik man kan använda för att skapa illusion av skuggning eller färgtoning i olika nyanser när man tecknar eller målar. Det som har lockat Öberg här är att Munch har valt att på något sätt lägga fokus på tekniken och sätta motivet och sig själv i bakgrunden.
Varför gör man så?
Ja, jag associerade till senare konstnärers intresse för just tekniken bakom illusionen i konsten, säger Öberg. Året 2011 förde denna association Öbergs tanke till Jasper Johns – en av de främsta i Abstract expressionism och pop art.
Och där är det tydligt – Jasper Johns ägnar sitt konstnärliga liv just åt att experimentera med och undersöka förhållanden mellan teknik och illusion. Det är oklart om han försöker genomskåda det illusionsskapande med vilket vi formar det vi kallar verklighet. Själv uppfattar jag det så. Öberg antyder att han gärna ser dessa verk som utgångspunkt för mer öppen meditation.
Här ser du var jag hittade kopplingen mellan Edward Munch och Jasper Johns, säger Öberg om sitt collage. Det är printat på stålplåt som först strukits med oljefärg. Den vänstra delen är en förstoring av ett minimalt pixelmönster från ett tidningsfoto där ett cross-hatchfilter har använts. Där är inlagt ett foto av ett leksaksskelett med korshårsliknande drag och en Guiness ölburk där ett cross-hatchmönster ingår i designen. Associationen till Munchs cross-hatching betonas av den inlagda teckningen av ett svenskt väggur som refererar till den klocka som ses i självporträttet.
I Öbergs lek med Munch, Johns och intresset för att undersöka tekniken bakom illusionen i konsten ingår också ett annat tryck som är en direkt kommentar till Johns’ Savarin från 1977.
Det var så roligt, säger han när vi återvänder till collaget och han pekar på årtalet 2011 då bilden signerats. Förra året kom det ut en bok som analyserar precis denna koppling mellan Munchs och Jasper Johns intressen för cross-hatching.
Öberg uttrycker sin glädje över att han och bokens författare har kunnat hitta samma koppling utan att den ene har vetat om den andre.
Till sist får jag Öbergs svar på min outtalade fråga om varför man gör så här. Varför han experimenterar med bild, teknik och illusion. Vi betraktar en bild som han kallar Prince Charles’s hår. Här har han lekt hämningslöst med tekniken.
Jag hittade en pressbild med Prince Charles och Camilla Parker Bowles där bådas hår syntes och sammanföll på ett ställe.
Precis där tog jag ut en minimal bit av bilden, säger Öberg med ett njutningsfullt leende. Förstorade upp den lilla delen, tog ut en minimal del av den och förstorade. Höll på så i flera omgångar tills jag fick detta pixelmönstret.
Det får mig att tänka på universum och vintergatan, säger jag lite förvånat.
Det ger mig ro för meditation, säger Öberg.
Fotnot: Boken som Öberg nämner är John B Ravenal: Jesper Johns and Edward Munch – Inspiration and Transformation
Ellington skrev och Arletta fotade i Jan Öbergs ateljé i Lund.
Läs gärna vårt första reportage från besöket hos Jan Öberg.
Länk till Jan Öbergs hemsida: Oberg PhotoGraphics Öberg FotoGrafik
Kokt mat ger mer näring och energi påstår Ellington
Kära Arletta!
Hjälp mig att förstå en sak. Kokt mat eller rå mat. Varför måste du blanda in en massa mystiska teorier när du ska söka din hälsa? Visst! Det finns mycket gammal visdom, och jag blir förstås lycklig att höra när du mår bättre. Men hör på detta då!
Man – eller jag – har ju alltid fått höra att man ska inte koka sönder till exempel grönsaker. Att de egentligen är bäst att äta råa.
Så jag blev förvånad och överraskad när jag för inte så länge sen läste om ett stort upplagt forskningsprojekt som kommit till en viktig slutsats när det gäller just kokning av mat.
Att koka maten ordentligt är det som gjort att människan blivit homo sapiens. Det var deras viktigaste resultat. Att äta råa eller halvkokta växter och grönsaker är energislöseri. Kroppen tillgodogör sig näringsämnen och energi mycket bättre när maten är kokt. Kokningen förbereder maten så att näringen blir mer lättillgänglig. Med kokt mat kunde människan klara sig med mycket mindre mängd föda. Med snabbare och effektivare näringstillförsel fick människan tid till annat än att leta efter mat. Med mer tid för annat kunde männsikan ägna sig åt njutningar, konst, berättande, uppfinningar. Hjärnan utvecklades både av dessa nya aktiviteter och av den effektivare näringen. På det viset ska kokkonsten ha varit en nyckel till det vi kallar mänsklighet.
Det du säger om uppvärmning är nog rätt i viss mån. Och fisk – det är ett kapitel för sig.
För mat, som varit kokt och sen värms upp igen förlorar säkert mycket näring. Det sa alltid min mamma, och det tror jag på. Dock gällde det inte kalops som hon menade alltid blev bättre andra dagen. Så jag är skeptisk till detta med levande och död mat. Visst finns det många näringsämnen i rå mat. Och som du vet så tuggar jag gärna på rått kött – som godis. Men mycket av den råa näringen kan kroppen inte tillgodogöra sig – hur levande maten än är. När du långkokar fläskläggen till exempel, så bearbetas näringsämnena så att kroppen lätt kan ta upp dem. En del näring lakas förstås ur, men när du tar tillvara kokspadet så tar du också tillvara näring som kroppen lätt tar upp.
Oj, oj, oj – det finns mycket att säga om detta. Slutsumman av det jag sagt är i alla fall att om du behöver mer näring och energi, ja då ska du äta ordentligt kokt mat. Men jag pausar där och är nyfiken på vad du har att säga.
Kära hälsningar
Ellington
Arlettas brev om mat
Hej Ellington!
Du minns jag skrev sist – Jag måste förändra någonting i mina matvanor. Maten som jag äter nu ger mig inte tillräcklig energi.
I princip, så finns det två allmänna matgrupper: levande mat och död mat. Allt som är konserverat, friterat, rökt, långkokt, bakat och värmt eller lagat i mikrougn – är så klart dött. Ju längre man kokar desto mindre levande blir maten. Man kan inte få så mycket livsenergi utav det döda, eller hur?
Allt som är kokt och behöver kokas måste vara lagat högst 3 timmar innan man ska äta det. Detta lärde jag mig i Indien för flera år sen av en ayurvedisk lärare. Det finns också vissa skolor, som påstår att 5 timmar är max tid för mat att fortfarande vara levande efter lagning. Det finns mat som inte alls rekommenderas att värma upp, t ex fisk.
Det finns ju regler, som jag, under det jag kallar min sömnperiod, har glömt helt enkelt. Till exempel att äta först efter att jag druckit vatten (som är obligatoriskt att dricka, helst varmt, med citron i början av dagen). Därefter kommer frukt, sen kärnor, sen nötter och sen ägg eller något som jag ska tillåta mig på morgnarna – havregrynsgröt baserad på vatten i mitt fall.
Som huvudmål på dagen behöver jag äta enbart levande mat. Då tänker jag på kyckling eller fisk, som ska vara min vardagliga meny. Kyckling bör kokas inte längre än 10 min, små bitar som jag serverar med ingefära och curry paste eller som små bbq på levande eld. Det finns i massor och passar mig bäst.
Som du vet – det är ju ingen brist på färsk frukt här i Thai. Det är högt rekommenderat dessutom att äta lokalt, dvs det som växer i området där man befinner sig. Som en fanatiker av svenska äpplen, saknar jag dem. Det får jag glömma bort här (det finns nästan inte i de lokala affärerna) och det blir inte så lätt. Men det är också en vana som jag får lära mig av med när jag är här. Jag ska konsumera mango, papaya, banan och massor av lokala örter.
En varm kram,
Arletta
Dagboksblad från sjunde dagen i Thailand
Ellington: Arletta skickar mig sina dagboksanteckningar. Idag önskade hon att vi publicerar det hon antecknade på sjunde dagen av sin vistelse i Thailand. Så här skrev hon den dagen:
Idag är det den sjunde dagen efter jag har kommit hit och första dan för min nya vana. Fortsätt läsa ”Dagboksblad från sjunde dagen i Thailand”
Tre startknappar, eller anledningar till att vara här i Thai
God morgon Ellington!
Jag har varit här i Thai i tre veckor nu. Nu är det dags att berätta för dig lite mer i detalj varför jag är här.
Delvis är det ju för att försöka ändra dåliga vanor. De går inte att ändra så fort som jag vill, speciellt för mig, som inte var född igår-:)) Fortsätt läsa ”Tre startknappar, eller anledningar till att vara här i Thai”
Katja Tukiainen and the Spirit of Pink
Ellington: I made this interview a few days ago with Katja Tukiainen, artist painter, whose blazingly pink exhibition I saw recently at the Museum of Drawings in Laholm, Sweden. Katja, who lives in Helsinki, is a prolific artist, painting, drawing and writing on a serious happy note. Since 1995, her art is on exhibitions world-wide. I’m glad to introduce her and some of her thoughts on art and life to our readers. Katja has kindly let me use pictures from her homepage for this interview. My first question was about an interesting thought she mentioned in a film on the homepage of the museum in Laholm.
I’ve heard you say that ”Art is wiser than the artist” – I like that! Could you develop this thought a bit?
Katja: Art is loaded with different meanings. The meaning depends on the audience. I try not to make fixed meanings, because then I would kill the art. The audience must feel free to make associations. This freedom of interpretations might sometimes be frightening for the artist though – we come to this later. Fortsätt läsa ”Katja Tukiainen and the Spirit of Pink”
Experimentellt med marockansk kyckling och saffran
Arletta min vän!
Nu har du och jag halva Moder Jord emellan oss. Betyder det att vi är på onåbart avstånd från varandra? Eller att vår tillgivenhet omfamnar hela klotet. Tänk på det du innan du lägger lilla kinden på varma snoozekudden i tropiska Thailand i kväll. Jag är i alla fall inte alldeles tillspillogiven vilket du förstår av följande som jag ska berätta för dig om en marockansk kyckling som jag serverade igår kväll till mig och Cissie som var på besök.
När en man ska laga en middag så har du kanske noterat att mannen alltför ofta är i köket som i sängen. Fortsätt läsa ”Experimentellt med marockansk kyckling och saffran”