Arlettas brev om mat

Hej Ellington!

Du minns jag skrev sist – Jag måste förändra någonting i mina matvanor. Maten som jag äter nu ger mig inte tillräcklig energi.

I princip, så finns det två allmänna matgrupper: levande mat och död mat. Allt som är konserverat, friterat, rökt, långkokt, bakat och värmt eller lagat i mikrougn – är så klart dött. Ju längre man kokar desto mindre levande blir maten. Man kan inte få så mycket livsenergi utav det döda, eller hur?

Allt som är kokt och behöver kokas måste vara lagat högst 3 timmar innan man ska äta det. Detta lärde jag mig i Indien för flera år sen av en ayurvedisk lärare. Det finns också vissa skolor, som påstår att 5 timmar är max tid för mat att fortfarande vara levande efter lagning. Det finns mat som inte alls rekommenderas att värma upp, t ex fisk.

Det finns ju regler, som jag, under det jag kallar min sömnperiod, har glömt helt enkelt. Till exempel att äta först efter att jag druckit vatten (som är obligatoriskt att dricka, helst varmt, med citron i början av dagen). Därefter kommer frukt, sen kärnor, sen nötter och sen ägg eller något som jag ska tillåta mig på morgnarna – havregrynsgröt baserad på vatten i mitt fall.

Som huvudmål på dagen behöver jag äta enbart levande mat. Då tänker jag på kyckling eller fisk, som ska vara min vardagliga meny. Kyckling bör kokas inte längre än 10 min, små bitar som jag serverar med ingefära och curry paste eller som små bbq på levande eld. Det finns i massor och passar mig bäst.

Som du vet – det är ju ingen brist på färsk frukt här i Thai. Det är högt rekommenderat dessutom att äta lokalt, dvs det som växer i området där man befinner sig. Som en fanatiker av svenska äpplen, saknar jag dem. Det får jag glömma bort här (det finns nästan inte i de lokala affärerna) och det blir inte så lätt. Men det är också en vana som jag får lära mig av med när jag är här. Jag ska konsumera mango, papaya, banan och massor av lokala örter.

En varm kram,

Arletta

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna. Visa alla inlägg av Arletta Ellington