Cross-hatching och nöjet av Prince Charles’ hår

Min blick stannar vid en tavla på väggen. Det är ett collage. Ett självporträtt av Edward Munch är en av delarna. En relativt perifer bordsduk med ett lite kaotiskt mönster är det som fångar blicken. Cross-hatching kallas mönstret, eller korshårsmålning på svenska, säger Jan Öberg som gjort collaget. Cross-hatching är ju en teknik man kan använda för att skapa illusion av skuggning eller färgtoning i olika nyanser när man tecknar eller målar. Det som har lockat Öberg här är att Munch har valt att på något sätt lägga fokus på tekniken och sätta motivet och sig själv i bakgrunden.

Cross-hatching: PHOTO COLLAGE, CROSSHATCH MUNCH AND GUINESS Between The Bed & Two Clocks 2011 D1
Jan Öberg: PHOTO COLLAGE, CROSSHATCH MUNCH AND GUINESS Between The Bed & Two Clocks 2011

Varför gör man så?

Ja, jag associerade till senare konstnärers intresse för just tekniken bakom illusionen i konsten, säger Öberg. Året 2011 förde denna association Öbergs tanke till Jasper Johns – en av de främsta i Abstract expressionism och pop art.

Och där är det tydligt – Jasper Johns ägnar sitt konstnärliga liv just åt att experimentera med och undersöka förhållanden mellan teknik och illusion. Det är oklart om han försöker genomskåda det illusionsskapande med vilket vi formar det vi kallar verklighet. Själv uppfattar jag det så. Öberg antyder att han gärna ser dessa verk som utgångspunkt för mer öppen meditation.

Här ser du var jag hittade kopplingen mellan Edward Munch och Jasper Johns, säger Öberg om sitt collage. Det är printat på stålplåt som först strukits med oljefärg. Den vänstra delen är en förstoring av ett minimalt pixelmönster från ett tidningsfoto där ett  cross-hatchfilter har använts. Där är inlagt ett foto av ett leksaksskelett med korshårsliknande drag och en Guiness ölburk  där ett cross-hatchmönster ingår i designen. Associationen till Munchs cross-hatching betonas av den inlagda teckningen av ett svenskt väggur som refererar till den klocka som ses  i självporträttet.

I Öbergs lek med Munch, Johns och intresset för att undersöka tekniken bakom illusionen i konsten ingår också ett annat tryck som är en direkt kommentar till Johns’ Savarin från 1977.

Exempel på cross-hatching som motiv
Jan Öberg: Savarin Coffee (detalj) – kommentar till Jasper Johns’ Savarin 1977.

Det var så roligt, säger han när vi återvänder till collaget och han pekar på årtalet 2011 då bilden signerats. Förra året kom det ut en bok som analyserar precis denna koppling mellan Munchs och Jasper Johns intressen för cross-hatching.

Öberg uttrycker sin glädje över att han och bokens författare har kunnat hitta samma koppling utan att den ene har vetat om den andre.

Till sist får jag Öbergs svar på min outtalade fråga om varför man gör så här. Varför han experimenterar med bild, teknik och illusion. Vi betraktar en bild som han kallar Prince Charles’s hår. Här har han lekt hämningslöst med tekniken.

Jag hittade en pressbild med Prince Charles och Camilla Parker Bowles där bådas hår syntes och sammanföll på ett ställe.

Öberg och cross-htching
Jan Öberg

Precis där tog jag ut en minimal bit av bilden, säger Öberg med ett njutningsfullt leende. Förstorade upp den lilla delen, tog ut en minimal del av den och förstorade. Höll på så i flera omgångar tills jag fick detta pixelmönstret.

Det får mig att tänka på universum och vintergatan, säger jag lite förvånat.

Det ger mig ro för meditation, säger Öberg.

En variant på cross-hatching?
Jan Öberg: Prince Charles’s hår

Fotnot: Boken som Öberg nämner är John B Ravenal: Jesper Johns and Edward Munch – Inspiration and Transformation

Ellington skrev och Arletta fotade i Jan Öbergs ateljé i Lund.

Läs gärna vårt första reportage från besöket hos Jan Öberg.

Länk till Jan Öbergs hemsida: Oberg PhotoGraphics Öberg FotoGrafik

English version of this article

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

Alla dina kommentarer är välkomna

Follow

Get the latest posts delivered to your mailbox:

%d bloggare gillar detta: