Dagboksblad från sjunde dagen i Thailand

Ellington: Arletta skickar mig sina dagboksanteckningar. Idag önskade hon att vi publicerar det hon antecknade på sjunde dagen av sin vistelse i Thailand. Så här skrev hon den dagen:

sjunde dagen ny vana

Idag är det den sjunde dagen efter jag har kommit hit och första dan för min nya vana.

Jag lovade mig att skapa den nya vanan att öva yoga först, innan jag dricker vatten eller nåt annat på morgonen.

Jag börjar med solhälsning (surja namaskar)

Det blir min egen version av surja namaskar, vilket i regel måste göras 12 gånger i rad.

Jag gör det antal gånger, som passar min kropp.

Jag ska stanna i varje ställning så länge som kroppen vill.

Jag har ingen brådska,

jag lyssnar på kroppen och på morgonens fåglar.

Jag hör löven på jätterstora palmträd som viskar över mitt huvud.

Jag hör fisk som plaskar i sjön och jag doftar blommor som fortfarande är lite blöta efter nattens regn.

Jag lyssnar på var och en liten förändring i kroppen och följer kroppens vilja att fortsätta.

Jag avslutar med lotus och sjunger:

sat namn (mitt namn är sanningen)

Den sjunde dagen är den första av framtidens alla dagar.

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

Alla dina kommentarer är välkomna