Något gick fel i kroppen. Så småningom började den återställa sig och gjorde mig optimistisk igen.
Efter 9 dagar där jag har varit duktig och lyckades att lägga mig i supta virasana, vilket var helt omöjligt förut, fick jag så ont så jag kunde knappt sova på nätterna. Då bestämde jag att avbryta i ett par dagar och börja om mjukt och långsamt. Idag blev det ”5 tibetanska”. 15 minuter var tillräckligt. Nu känner jag inget dåligt efter detta, men vi får se.
Min blick stannar vid en tavla på väggen. Det är ett collage. Ett självporträtt av Edward Munch är en av delarna. En relativt perifer bordsduk med ett lite kaotiskt mönster är det som fångar blicken. Cross-hatching kallas mönstret, eller korshårsmålning på svenska, säger Jan Öberg som gjort collaget. Cross-hatching är ju en teknik man kan använda för att skapa illusion av skuggning eller färgtoning i olika nyanser när man tecknar eller målar. Det som har lockat Öberg här är att Munch har valt att på något sätt lägga fokus på tekniken och sätta motivet och sig själv i bakgrunden.
Jan Öberg: PHOTO COLLAGE, CROSSHATCH MUNCH AND GUINESS Between The Bed & Two Clocks 2011
Varför gör man så?
Ja, jag associerade till senare konstnärers intresse för just tekniken bakom illusionen i konsten, säger Öberg. Året 2011 förde denna association Öbergs tanke till Jasper Johns – en av de främsta i Abstract expressionism och pop art.
Och där är det tydligt – Jasper Johns ägnar sitt konstnärliga liv just åt att experimentera med och undersöka förhållanden mellan teknik och illusion. Det är oklart om han försöker genomskåda det illusionsskapande med vilket vi formar det vi kallar verklighet. Själv uppfattar jag det så. Öberg antyder att han gärna ser dessa verk som utgångspunkt för mer öppen meditation.
Här ser du var jag hittade kopplingen mellan Edward Munch och Jasper Johns, säger Öberg om sitt collage. Det är printat på stålplåt som först strukits med oljefärg. Den vänstra delen är en förstoring av ett minimalt pixelmönster från ett tidningsfoto där ett cross-hatchfilter har använts. Där är inlagt ett foto av ett leksaksskelett med korshårsliknande drag och en Guiness ölburk där ett cross-hatchmönster ingår i designen. Associationen till Munchs cross-hatching betonas av den inlagda teckningen av ett svenskt väggur som refererar till den klocka som ses i självporträttet.
I Öbergs lek med Munch, Johns och intresset för att undersöka tekniken bakom illusionen i konsten ingår också ett annat tryck som är en direkt kommentar till Johns’ Savarin från 1977.
Jan Öberg: Savarin Coffee (detalj) – kommentar till Jasper Johns’ Savarin 1977.
Det var så roligt, säger han när vi återvänder till collaget och han pekar på årtalet 2011 då bilden signerats. Förra året kom det ut en bok som analyserar precis denna koppling mellan Munchs och Jasper Johns intressen för cross-hatching.
Öberg uttrycker sin glädje över att han och bokens författare har kunnat hitta samma koppling utan att den ene har vetat om den andre.
Till sist får jag Öbergs svar på min outtalade fråga om varför man gör så här. Varför han experimenterar med bild, teknik och illusion. Vi betraktar en bild som han kallar Prince Charles’s hår. Här har han lekt hämningslöst med tekniken.
Jag hittade en pressbild med Prince Charles och Camilla Parker Bowles där bådas hår syntes och sammanföll på ett ställe.
Jan Öberg
Precis där tog jag ut en minimal bit av bilden, säger Öberg med ett njutningsfullt leende. Förstorade upp den lilla delen, tog ut en minimal del av den och förstorade. Höll på så i flera omgångar tills jag fick detta pixelmönstret.
Det får mig att tänka på universum och vintergatan, säger jag lite förvånat.
Hjälp mig att förstå en sak. Kokt mat eller rå mat. Varför måste du blanda in en massa mystiska teorier när du ska söka din hälsa? Visst! Det finns mycket gammal visdom, och jag blir förstås lycklig att höra när du mår bättre. Men hör på detta då!
Man – eller jag – har ju alltid fått höra att man ska inte koka sönder till exempel grönsaker. Att de egentligen är bäst att äta råa.
Så jag blev förvånad och överraskad när jag för inte så länge sen läste om ett stort upplagt forskningsprojekt som kommit till en viktig slutsats när det gäller just kokning av mat.
Att koka maten ordentligt är det som gjort att människan blivit homo sapiens. Det var deras viktigaste resultat. Att äta råa eller halvkokta växter och grönsaker är energislöseri. Kroppen tillgodogör sig näringsämnen och energi mycket bättre när maten är kokt. Kokningen förbereder maten så att näringen blir mer lättillgänglig. Med kokt mat kunde människan klara sig med mycket mindre mängd föda. Med snabbare och effektivare näringstillförsel fick människan tid till annat än att leta efter mat. Med mer tid för annat kunde männsikan ägna sig åt njutningar, konst, berättande, uppfinningar. Hjärnan utvecklades både av dessa nya aktiviteter och av den effektivare näringen. På det viset ska kokkonsten ha varit en nyckel till det vi kallar mänsklighet.
Det du säger om uppvärmning är nog rätt i viss mån. Och fisk – det är ett kapitel för sig.
För mat, som varit kokt och sen värms upp igen förlorar säkert mycket näring. Det sa alltid min mamma, och det tror jag på. Dock gällde det inte kalops som hon menade alltid blev bättre andra dagen. Så jag är skeptisk till detta med levande och död mat. Visst finns det många näringsämnen i rå mat. Och som du vet så tuggar jag gärna på rått kött – som godis. Men mycket av den råa näringen kan kroppen inte tillgodogöra sig – hur levande maten än är. När du långkokar fläskläggen till exempel, så bearbetas näringsämnena så att kroppen lätt kan ta upp dem. En del näring lakas förstås ur, men när du tar tillvara kokspadet så tar du också tillvara näring som kroppen lätt tar upp.
Oj, oj, oj – det finns mycket att säga om detta. Slutsumman av det jag sagt är i alla fall att om du behöver mer näring och energi, ja då ska du äta ordentligt kokt mat. Men jag pausar där och är nyfiken på vad du har att säga.
Du minns jag skrev sist – Jag måste förändra någonting i mina matvanor. Maten som jag äter nu ger mig inte tillräcklig energi.
I princip, så finns det två allmänna matgrupper: levande mat och död mat. Allt som är konserverat, friterat, rökt, långkokt, bakat och värmt eller lagat i mikrougn – är så klart dött. Ju längre man kokar desto mindre levande blir maten. Man kan inte få så mycket livsenergi utav det döda, eller hur?
Allt som är kokt och behöver kokas måste vara lagat högst 3 timmar innan man ska äta det. Detta lärde jag mig i Indien för flera år sen av en ayurvedisk lärare. Det finns också vissa skolor, som påstår att 5 timmar är max tid för mat att fortfarande vara levande efter lagning. Det finns mat som inte alls rekommenderas att värma upp, t ex fisk.
Det finns ju regler, som jag, under det jag kallar min sömnperiod, har glömt helt enkelt. Till exempel att äta först efter att jag druckit vatten (som är obligatoriskt att dricka, helst varmt, med citron i början av dagen). Därefter kommer frukt, sen kärnor, sen nötter och sen ägg eller något som jag ska tillåta mig på morgnarna – havregrynsgröt baserad på vatten i mitt fall.
Som huvudmål på dagen behöver jag äta enbart levande mat. Då tänker jag på kyckling eller fisk, som ska vara min vardagliga meny. Kyckling bör kokas inte längre än 10 min, små bitar som jag serverar med ingefära och curry paste eller som små bbq på levande eld. Det finns i massor och passar mig bäst.
Som du vet – det är ju ingen brist på färsk frukt här i Thai. Det är högt rekommenderat dessutom att äta lokalt, dvs det som växer i området där man befinner sig. Som en fanatiker av svenska äpplen, saknar jag dem. Det får jag glömma bort här (det finns nästan inte i de lokala affärerna) och det blir inte så lätt. Men det är också en vana som jag får lära mig av med när jag är här. Jag ska konsumera mango, papaya, banan och massor av lokala örter.
Ellington: Arletta skickar mig sina dagboksanteckningar. Idag önskade hon att vi publicerar det hon antecknade på sjunde dagen av sin vistelse i Thailand. Så här skrev hon den dagen:
Jag prövar min nya vana. Nu blev det 40 minuter kundalini yoga i högsta tempo. För några år sedan kunde jag göra detta.
