Arletta: Har du märkt att jag är så himla inkonsekvent.
Ellington: Ja förstås. Men du har ju regler. Du har sagt att du brukar inte äta mat som är vit. Det har jag förresten aldrig fattat. Varför gör du inte det?
Arletta: Det är ju för jag har lätt att gå upp i vikt. Min mamma hade övervikt. Min pappa och mormor hade övervikt. Om detta går i arv, då ökar ju risken.
Ellington: Men vad då – vit mat?
Arletta: Jag försöker att inte äta potatis, ris, socker. Och bullar – allt som är gjort av vetemjöl.
Ellington: Och nu sitter du och äter du en bakelse som självklart innehåller både vetemjöl, socker och mjölkprodukter. Hur stämmer det med dina idéer?
Arletta: Å, men tolka det inte så hemskt bokstavligt! Nu äter jag allt! Jag ska ju till Thailand snart. Sista dagarna innan resan kan jag ju unna mig att äta vad som helst, för där kommer jag så klart att gå ner i vikt. Det är ju svårt att gå upp i vikt där om jag övar yoga och simmar hela dan.
Ellington: Men har du varit tjock någon gång?
Arletta: Jo du. Det var tufft. Jag var överviktig när jag gick i skolan. Då fick jag ett öknamn … Vilket vill jag inte avslöja. Jag var mobbad på grund av övervikt.
Ellington: Hur ser du nu på de som är överviktiga?
Arletta: Jag gillar kvinnor med stora kurviga former. Jag tycker att de ser smakliga ut – och söta. Välvårdade kvinnor tycker jag alltid är smakliga. En vacker dag tänker jag fota en sådan dam. Som ett moln eller en bakelse.
Ellington: …. och du, du äter ju som ett djur – kålrötter och kött och musslor och lever och grädde … du tycker ju det är roligt att äta! En allätare! Och du tar stora portioner har jag noterat.
Arletta: Jag sa ju att jag är inkonsekvent. Inkonsekvent, det måste man vara om man ska ha nöje av livet, tänker jag. Men jag brukar inte äta mat som är vit.
