Fläsklägg och rotmos som hjärtegåva

Arletta: När Ellington är ute och jobbar med veden, då står jag gärna i farstun och kikar på honom genom det lilla fönstret där. Jag mår så bra av att se en man i fysiskt arbete. Nu är det vinter, så han har mycket på sig, men när jag ser honom lyfta en stock eller såga av en gren, så föreställer jag mig ju muskler och senor hur de arbetar under huden.

Snart ska jag resa utomlands och jag blir borta länge. Jag vill ge honom något som kommer från mitt hjärta nu. Vi var i affären och jag köpte fläsklägg billigt i morse. Han är ute, och jag är inne och ska skriva blogg, men jag hinner laga mat samtidigt.

Fläsklägg ska koka länge. Det är bara att ta ut den ur förpackningen och skölja av den så sköter den sig själv sen. Koka länge. Sensuellt, tänker jag – att ju längre den får koka desto mörare blir den. Ellington skulle vara ute i två och en halv timme sa han. Den väger ett och ett halvt kilo med ben, så två timmar blir perfekt.

Var har han sina lagerblad och kryddpepparkorn – jo, där är de i skåpet. Fan han är så lång, men det är inte jag. Tja, … det finns ju stolar att klättra på som väl är. Så där. Och så vatten. Vad gott att ta i rått kött! Att hålla det i händerna. Jag klämmer lite, och det formar sig efter mina fingrar. Jag luktar på det med näsan nära. En frisk doft av kött. Jag är nog en grottmänniska. Nu täcker vattnet köttstycket. Jag tror det blir bra om jag lägger i en morot och ett par scharlottenlökar som får koka med. … Så.

Nu får det koka upp innan jag sätter ner värmen och skummar av. Kålroten la han i kylskåpet, ja. Och morötterna. Det ska jag ha några till rotmoset sen. Men var har han lagt potatisen. Det såg jag aldrig. Dom ligger ju inte ute i bilen, eller? Nej, här. Bra.

Finessen med den här varianten av fläsklägg är att jag tänker koka alla rotsakerna i fläskspadet sen när jag tagit upp köttet. Visst är det fint när all näring och alla smaker kommer med ordentligt och blandas. Mmmm … Jag kan skära rotsakerna i lite halvsmå bitar så de blir fortare klara. Allt blir nog färdigt innan Ellington kommer in. Spadet som jag häller av tar vi till soppa i morgon. Fan vad lycklig jag blir!

Så, allt skuret och klart. Nu kokar det på spisen. Oj, det blev mycket skum. Bort med det. Vad skulle hända om jag inte tog bort skummet, tänker jag snabbt. Jag skummar lite till sen om det behövs. Nu får det stå på trean och sjuda. Det doftar redan. Jag längtar.

Där har han potatisstöten. Jag brukar ta mixern. Det ordnar sig nog. Jag kanske får be honom vispa rotmoset med den grova vispen så det blir riktigt fint. Lite spad får vi hälla på, men inget extra fett för det finns ju redan i spadet.

Det blir gott. Och härligt för en karl som har arbetat hårt med sin kropp. Och för mig som älskar kött och dess fettburna aromer. Nu ska jag ta och skriva i en hel timme.

Recept på min variant av fläsklägg med rotmos.

C:a 1,5 kg rimmad fläsklägg med ben

2 charlottenlökar

1 morot

3 lagerblad

10 kryddpepparkorn

vatten (det ska täcka köttet i grytan, så fyll på mer när det kokar bort)

1 kålrot

3 morötter

6 potatisar

lite av fläskspadet till rätt konsistens på rotmoset

(lökarna och moroten som kokat med fläskläggen kan gärna vara med i rotmoset – men ta bort lagerbladen och pepparkornen innan du börjar mosa)

Det blev jättegod smak på rotmoset när rotsakerna kokat i fläskspadet. Vi åt det med en god senap och en fräsch sallad.

Kokspadet häller du inte bort utan sparar i en gryta. Jag gör en soppa av det i morgon med morot, purjolök och ärtor tillsammans med det som blev över av fläskläggen. Ett par grovrivna potatisar gör det lite simmigt också.

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna. Visa alla inlägg av Arletta Ellington