Efter att jag varit på Marina Abramovićs performance The Cleaner igår, skrev jag tre e-postbrev. Det första var till min älskade körledare i kören där vi sjungit egenproducerad opera i åtta år. Det var ett helt kort meddelande: Fortsätt läsa ”The Cleaner av Marina Abramović – en sekulär andakt”
Efter enormt arbete och mycket tid, som jag har investerat i att återställa kroppen, fick jag plötsligt i dag tillfälle att åka med en tuk-tuk. Vilket ju är konstigt i sig, eller hur?*
Jag gick ur när vi närmade oss stranden och gick iväg från tuk-tuken, där min vän fortfarande satt kvar. Jag var på väg att fortsätta rakt fram. Men jag vände mig om just när tuk-tuken svängde ner till stranden och vännen tillsammans med föraren körde maskinen – manuellt – på sanden. Varför – tänkte jag och gick tillbaka till dom. Det var dumt av mig att stanna precis mitt framför föraren. Han stängde inte av motorn så maskinen fortsatte att köra mot mig av egen fart – stranden lutar ju nedåt. Fortsätt läsa ”Olycka dag 42, lyckodag i Suan Son – eller billiga glasögon, fryst fisk och självbetraktande”
Det första mötet i morse var helt underbart! Fortsätt läsa ”Ormmöte dag 21”
Idag är det en månad sen vi bosatte oss i Suan Son, som, enligt skylten, ligger 3 km från Ban Phe. Vi mätte avståndet och det visade sig att det var faktiskt bara 2 km. Never mind. Det är viktigt bara för mig, som vill promenera längs gatan med dess intensiva trafik, vilket jag tycker är obekvämt.
Hittills har vi upptäckt mycket som ligger inte så långt från vårt hus, ca 20 km både till höger och till vänster räknat från korsvägen i Suan Son.
De ytterligare ställen där vi har varit är Rayong och Mae Pim. Fortsätt läsa ”Bite ’n Bike och lite turistinformation från Suan Son”
Jag läste i TIME just nu att den kinesiske fotografen Ren Hang ska ha dött helt nyligen. Det känns chockartat. Så sent som för en vecka sedan var jag på Fotografiska i Stockholm och såg hans nyöppnade utställning där Fortsätt läsa ”Ren Hang, kinesisk fotograf, är död”
Ingenting är hugget i sten – Inte ens detta påstående.
För inte så längesen skrev vi om postmodernismen. Vi skrev bland annat att postmodernismen verkar vara en situation som vi har fastnat i. Fortsätt läsa ”Pomo sapiens eller är vi huggna i sten?”
Först ganska kaotiskt. Folk satt utanför vid ett långt bord och sorterade vita och svarta riskorn med penna och anteckningsblad vid sin sida. Innanför insläppet till utställningen ”The Cleaner” av Marina Abramović satt besökare i stolar med hörlurar framför skärmar med olika ansikten som rörde sig som om de talade. Vad gjorde vi här? Fortsätt läsa ”Marina Abramović – utställningen ”The Cleaner” som självbiografisk bildningsroman”
Jag ska ta er med in i Sigga Björg Sigurðardóttirs medvetande idag. Med oss på den utflykten (det finns inget ord som heter inflykt, annars hade jag använt det direkt) – med oss på den inflykten tar jag med mig två frågor: Fortsätt läsa ”Helig mark eller ett långkok i huvudet på Sigga Björg Sigurðardóttir”
One of our readers has sent us an article. This reader now lives in South Carolina. There she enjoys the pleasures of gardening, savoring the products of her diligent work. She’s a professional gardener, and what she shares with us here is the earlier experience she had of tending her patch of land between Phoenix and Tucson in the Arizona desert. That’s where she lived until recently, before moving to the more fertile South Carolinian soils. Here’s her story of the pleasures of desert gardening.
Everywhere I go, I scratch in the dirt, plant a seed, care and nurture that seed. I’ve reaped bountiful harvests and had complete failures. Such is life.
Ten years of living in the high desert taught lessons of perseverance. Three hundred plus days of sun, wind, wild temperature swings, very little rainfall, and soil with no organic matter make gardening difficult. But we tried.
The first garden was a small plot in the front (south) of the house. Fortsätt läsa ”Desert gardening takes Diligence”
Vart går jag för att uppleva konst och skönhet? Tro det eller ej! I lördags gick jag till en konstutställning – på en ridskola. I Dals Ed.
Och hur ofta går jag till en ridskola för att se konst? Jo, ridkonst! Det ser jag gärna. Jag drömmer om Spanska Ridskolan i Wien. Kanske kan jag åka dit någon gång. Där finns skönhet att uppleva. Det vet alla. Men jag gick alltså till ridskolan på den lilla orten Dals Ed, där ridhuschefen och instruktören Therese Karlsson håller ridlektioner. Fortsätt läsa ”Dals Ed – ridkonst och bildkonst på ridhuset”
