Sista dan i Suan Son måste ju firas av flera anledningar: vi har upplevt mycket spännande dagar här. Vi blev väl lite trötta på stället där vi befunnit oss i nästan 2 månader så vi har nu några dagar framför oss i en helt ny omgivning, som inte liknar denna byn. Dagen avslutades dock ganska dramatiskt – med ett mord som jag blev skuld till.
Jag vet inte egentligen vad jag känner efteråt. Vi satt i en restaurant på stranden vid solnedgången. Helt tyst. Bara havet andades och det lät så mäktigt. Jag ville komma närmare för att vara lite mer inne ljudet.
Vägen till havet gick mellan gräsbuskar. Chris sa: där finns nog ormar. I samma sekund såg jag ett huvud, som stack ut i gräset.
Jag stoppade min vän och sa till honom att han inte skulle röra sig och inte gå framåt. Jag hade kameran med och ville fota ormen, som verkade fryst i sin pose.
Med kameran närmade jag mig så nära jag kunde – men fan! Ljuset, som kom ifrån lampan kolliderade med kameraljuset. Jag hade ingen tid att justera någonting och tog bilderna snabbt, innan personalen kom till platsen.
Tjejen som kom först fick se ormen på bilderna. Hon skrek och sprang till receptionen. Därifrån kom strax en kille med en stark lampa och en käpp, som var konstruerad på ett speciellt sätt. Han riktade lampan precis mot platsen där huvudet inte syntes längre. Han slog med sitt redskap på buskarna. Sen drog han ut hela kroppen. Ormen rörde sig i konvulsioner. Mord. Kroppen visade sig vara ca 80 cm lång.
Personalen blev jättetacksam. Tjejen kramade mig och och sa att det var en farlig orm. Själv har jag ingen aning vad det var för art.
Du som läser detta – kan du känna igen ormen?
Jag är mycket ledsen, dock.
Arletta
Här kan du läsa om mitt tidigare möte med ormar på den här platsen.
Vill du se mer ormar? Johan Jonassons ormar på Fotobloggen ser du här.
.
Man kan avgöra om en orm är giftig eller ej på ögonen. Icke giftiga ormar har runda pupiller som denna orm har. Giftiga har avlånga diamantformade pupiller. Alla ormar har visserligen gift, i saliven, men det är för att bedöva bytesdjuren, och är inte farligt. Jag har haft en majsorm i flera år, och den bet mig bara två gånger och det var av rädsla. En gång när jag hade badat den, den gillade att simma runt och dyka i badkaret 🙂 så den reagerade på något, och jag såg att jag hade två små prickar på ena fingret där det kom blod. De flesta icke giftiga ormar är lugna, med undantag av anakondan, som man inte kan ha som husdjur eftersom de aldrig blir ”tama”. Våra snokar här i Sverige har dock inga huggtänder, utan en uppsättning rakbladsvassa små tänder längs hela käken. Den är mycket utsatt, både av predatorer och av att deras äggläggningsplatser blir färre. De har två ”försvar”. Det ena, att släppa ut ett mycket illaluktande sekret, och det luktar pyton! Jag brukar få tvätta händerna med alcogel. 😀 Det andra är att spela döda. Jag har aldrig träffat på en aggressiv snok, även att jag hört det finns dom som blivit bitna, men deras tänder är för små för att tränga igenom människohuden. Jag har dock hört en hel del av dem som varit irriterade, och då väser de. 🙂
Tack Johan för utförlig information. Då är det ju bra att fota ormen och kolla dess ögon innan man vidtar några drastiska åtgärder. För man hinner kanske inte studera ögonen så noga när man stöter på den ute i gräset. Jag tycker dock att det är fel att döda även giftiga ormar. Har du hittat vad det är för art?
Jag hittade en länk till hur man kan hantera även farliga ormar utan att behöva döda dem. En berättelse av Roald Dahl har inspirerat till tavlan som länken visar. https://www.roalddahlfans.com/collecting/sothebys-dahl-auction-1997/the-snake-catcher/
Ellington
Ja, det är för jäv-gt gjort. Kan inte riktigt se vad det kan vara för orm, men det är ingen giftorm iallafall. Det är en ”kramvänlig” orm. Ska kolla fotona noggrannare ikväll efter jobbet.
Jag visade bilderna för grannarna och de sa att det var ingen giftig orm,
medan de i restaurangen gestikulerade och sa att den var farlig och om man blev biten då behöver man ambulans. Själv var jag osäker och kunde inte argumentera vad som skulle göras.
Arletta