Bite ’n Bike och lite turistinformation från Suan Son

Idag är det en månad sen vi bosatte oss i Suan Son, som, enligt skylten, ligger 3 km från Ban Phe. Vi mätte avståndet och det visade sig att det var faktiskt bara 2 km. Never mind. Det är viktigt bara för mig, som vill promenera längs gatan med dess intensiva trafik, vilket jag tycker är obekvämt.

Hittills har vi upptäckt mycket som ligger inte så långt från vårt hus, ca 20 km både till höger och till vänster räknat från korsvägen i Suan Son.

De ytterligare ställen där vi har varit är Rayong och Mae Pim. Inget av de två ställena lockar oss att återkomma. Men vi har favoritställen, dit vi gärna åker – nästan varje dag.

På vägen till Mae Pim, på vänstra sidan, finns Bite ’n Bike, den bästa coffee shop man kan tänka sig.

Där kan man få en otroligt härlig kopp té, som bryggs av underbara Thida. Hon är dessutom en person som är mycket uppmärksam på sina gäster. Hon förklarar gärna allt som man undrar över och hon vet mycket som man annars inte kan få ett svar på.

Caféet i sig består av flera byggnader av olika karaktär. Här kan man ligga på taket och njuta av jasmindoften, samtidigt titta i himmeln, där många sorters exotiska fåglar flyger förbi rätt som det är.

Vill man betrakta förbipasserande båtar, då sätter man sig nere vid floden. Här hör man inte trafiken utan bara vattnet som sorlar och plaskar.

Vill man vara lite privat och svalka sig, då finns det tre rum med AC och wifi.

Det finns också extremt rena duschkabiner och nya tidningar på flera europeiska språk.

Där kan jag lätt spendera hela dan. Men det finns ju också en strand, som Thida tipsade oss om vid det första besöket. Den ska jag beskriva senare, för den stranden är ju en av de bästa som vi har upplevt i vårt strandliv i flera olika länder.

Arletta

Bite ’n Bike Cafè: här är deras facebooksida

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna. Visa alla inlägg av Arletta Ellington