Efter enormt arbete och mycket tid, som jag har investerat i att återställa kroppen, fick jag plötsligt i dag tillfälle att åka med en tuk-tuk. Vilket ju är konstigt i sig, eller hur?*
Jag gick ur när vi närmade oss stranden och gick iväg från tuk-tuken, där min vän fortfarande satt kvar. Jag var på väg att fortsätta rakt fram. Men jag vände mig om just när tuk-tuken svängde ner till stranden och vännen tillsammans med föraren körde maskinen – manuellt – på sanden. Varför – tänkte jag och gick tillbaka till dom. Det var dumt av mig att stanna precis mitt framför föraren. Han stängde inte av motorn så maskinen fortsatte att köra mot mig av egen fart – stranden lutar ju nedåt. Fortsätt läsa ”Olycka dag 42, lyckodag i Suan Son – eller billiga glasögon, fryst fisk och självbetraktande”