Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

Möte i den virtuella världen 31 dec 2017

Nu är det dags. Nu när jag har ätit nyårskvällens och årets sista måltid vill jag vidarebefordra till alla er läsare en nyårshälsning. Den är från Arletta och mig från dagens virtuella möte. Arletta reser i Tyskland och njuter en välförtjänt vila. Från henne får jag dagliga rapporter. Inte bara om vila och nöje, utan även om tankar kring det vi ska ta itu med på det nya året.

(Read this post in English)

Arletta: Jag ska uppdatera dig, Ellington. Det gör jag regelbundet. Eller hur?

Just när jag fick detta meddelande Fortsätt läsa ”Möte i den virtuella världen 31 dec 2017”

När jag inte ville gå och handla

Varför är denna med här? Kanske bäst att göra salladen först.

Jag hade inte lust att gå och handla i eftermiddags, så jag kollade vad jag hade hemma. Sista biten av julskinkan, tänkte jag.

(Read this post in English)

Fortsätt läsa ”När jag inte ville gå och handla”

Mönster som väcker minnet

En morgon i december körde vi till Kungälv. Arletta hade ett ärende till sjukhuset, och vi krånglade oss igenom stan dit upp. Kungälv är verkligen krångligt nu, när det byggs överallt, med avstängda gator och alternativa köranvisningar och nya mönster för hur man ska köra i varje hörn. Jag har ju bott i Kungälv för många år sedan och stan har förändrats mycket.

(Read this post in English)

Det jag lägger märke till är att de gamla husen i Liljedal är borta. Fortsätt läsa ”Mönster som väcker minnet”

Jul – vad betyder det?

Vid juletid tar jag mig ibland tillfälle att se tillbaka på mitt liv. Det vill gärna bli att jag känner lite vemod när jag gjort i ordning och pyntat och sitter och väntar på att barn och barnbarn ska anlända. Jag blev ju ensam, när min fru dog 2012, och nu kommer det förstås upp minnen från våra jular. Ett minne från vår sista jul tillsammans gör mig nu glad till sinnes. Vi hade många gemensamma intressen och satt gärna och spånade och spekulerade om livet och om språk och filosofi bland mycket annat.

(Read this post in English)

Vid frukostbordet för sex år sedan satt så min fru Eva och jag och pratade. Fortsätt läsa ”Jul – vad betyder det?”

Gröna Lampan – ett samtalsprojekt med avstamp i Dals Långed

I går kväll kom en lite ovanlig grupp personer hem till Ellinor som bor i Dals Långed. Gröna Lampan var lösenordet. Lite som en julsaga var det. En 75-årig präst, en 37-årig lokalvårdare, en 70-årig och en 82-årig lärare, en 53-årig studerande och en 42-årig egenföretagare. Med sig hade de var sin lampa. Och en önskan att tala med varann från hjärtat.

(Read this post in English)

Gröna Lampan var från början ett hemligt sällskap i Ryssland under tsartiden där människor som ville samtala öppet om viktiga saker samlades. Nu återupplivades idén och det var mötet öga mot öga och hjärta till hjärta som lockade.

”Vad ger dig ljus i ditt liv?” Så inledde Tatiana, Fortsätt läsa ”Gröna Lampan – ett samtalsprojekt med avstamp i Dals Långed”

Dragspelaren i Haga

Arletta och jag gick genom Haga i Göteborg idag. Redan innan vi svängde in på Haga Nygata i gatukorsningen vid En Deli, hörde vi dragspelslåt. Musik låter ju nästan alltid lockande, och detta var inget undantag. Dragspelsmusik dessutom lockar ofta till dans, dock denna hade något annorlunda över sig. Det var väl spelat, och redan innan vi vände runt hörnet hörde vi att denna dragspelaren kunde sin sak. Det var en äldre man. Till utseendet något sliten och ansiktet med sina rynkor syntes mejslat av vind och sol och livets möten och motstånd.

(Read this post in English)

Just detta med motstånd hördes på något sätt i musiken han spelade. Det var något jagat över kadenserna. När vi blundade en stund såg vi liksom bilden av ett hot. Något ganska skrämmande, sa Arletta när vi sakta flanerade vidare, alltjämt lyssnande. Fortsätt läsa ”Dragspelaren i Haga”

Decemberlingon

Vintervädret har kommit och gått. Och kommit igen. Is och snö, sol och tö, storm och stilla dagar. Och till vår förvåning decemberlingon.

(Read this post in English)

Decemberlingon 1 — Dagens utsikt genom Ellingtons köksfönster

Just nu är det vitt när jag ser ut genom mitt köksfönster och termo-metern visar strax under nollan. Sent igår kväll när jag var ute och körde var det minus 11 i köldhålet borta vid Trekanten nedanför Laxarby kyrka. Fortsätt läsa ”Decemberlingon”

Bön, vad är det?

Idag när Arletta och Ellington träffades, satt de tysta en stund innan Ellington frågade: Vad är bön?

(Read this post in English)

Arletta: Det är väl enkelt. Du har en önskan. Till exempel, du vill ha en lägenhet att bo i. Lägenheterna är dyra. Det finns inte många, det är en oerhörd konkurrens om de få som finns. Du har försökt och inte lyckats. Din egen kraft räcker alltså inte till. Det är då du ber.

Ellington: Jag tror ju inte på nån gud. Gör du? Fortsätt läsa ”Bön, vad är det?”

Brålanda julparad

Var finns världens största tomteparad? Någonstans i USA? Säkert! Men i Brålanda såg vi en tomteparad igår som kanske slår det mesta. Den slog oss! Med häpnad!

(Read this post in English)

Arletta: Har du varit i Brålanda förut? Fortsätt läsa ”Brålanda julparad”

Otto von Münchow och kreativiteten

Otto von Münchow diskuterar ofta foto, konst och konstnärskap. För någon vecka sedan hade vi en diskussion på hans blogg om passion. Att passion ger kraft och inspiration i människors satsningar i livet, men att passion också kan leda i fördärvet om den inte samspelar med ett mänskligt omdöme. När Otto häromdagen återkom till den konstnärliga inspirationen fokuserade han på en annan aspekt. Kreativiteten.

(Read this post in English)

Otto von Münchow 1 — Kreativiteten – hämtar vi den inne i huvudet och kroppen? Kommer den till oss utifrån? (foto: Ellington)

Kreativitet innebär att kunna lyssna öppet och andäktigt. Lyssna till det flöde av verklighet som strömmar genom vårt undermedvetna. Detta är den konstnärliga kreativitetens själva källa, menar Otto von Münchow. Fortsätt läsa ”Otto von Münchow och kreativiteten”