Jag hade inte lust att gå och handla i eftermiddags, så jag kollade vad jag hade hemma. Sista biten av julskinkan, tänkte jag.
Den var lite torr i år tyckte jag men den hade ju god smak med alla kryddnejlikorna instuckna i fettet så den kan jag väl göra nåt med gick tankarna medan jag kollade efter potatis. Potatis går ju alltid att göra en gratäng eller nåt med, och se där, där fanns sju stycken kvar i påsen, och ett par gula lökar hade jag också kvar. Tittade i kylen och hittade en halv förpackning med champinjoner som började se lite brunfläckiga ut, så dom är det nog dags att ta nu om jag tänker använda dem. Jag hade fyra deciliter mjölk kvar, så det räcker precis ju. Vitlök? Måste jag åka och handla i alla fall? Nej, det ligger ju några klyftor här. Ser fina ut.
Och så ost då. Julosten har jag ju inte mer än påbörjat, så det blir ju bara bra om jag tar en bit av den.
När jag skivat potatisen och löken och tärnade upp skinkan, såg jag att vissa bitar var bara fett. OK då. Två fettärningar gick till att smöra formen och tre la jag i stekpannan istället för smör när jag skulle bryna champinjonerna. Det låter fettigt värre, men det var ju i fettet nejlikorna satt och jag ville pröva att få med så mycket smak av dem som möjligt. Medan jag varvade upp allt i den smorda formen höll jag ett öga på mjölken på spisen. Det är alltid ett vågspel eller vad man ska säja. Innan det kokat upp riktigt siktade jag på 3 matskedar vetemjöl som jag hittade i skåpet, la i kanske tio ostskivor i hetmjölken, rörde runt och lät det koka tills såsen tjocknat. Det blev riktigt smarrigt att hälla ovanpå alltsammans. Jag blev lite irriterad när jag såg att fast jag satt på ugnen hade jag glömt att sätta upp temperaturen. Ja, ja. Upp med temperaturen på 200 grader och in med alltsammans. Det blir nog bra.
Då hade jag tid på mig och kunde ta det lite lugnt med salladen. Annars vill det gärna bli stressigt med den. Ja, inte när jag har nåt i ugnen, men när jag steker kött eller fisk – och inte brukar jag fatta att jag skulle kunna göra salladen klar först. Men så vill jag ju ha den så fräsch som möjligt med allting nyhackat och salladssåsen på allra sist innan jag lägger upp på tallriken.
Ja, salladsidén hade jag fått genom en kompis på facebook. Det tunga julbordet skulle kunna balanseras fint med en blandning av hackat äpple, skivad selleristjälk och kuber av färsk vanlig gurka. Själv bestämde jag att jag ville ha citron på så det klämde jag över lite grann, mest kanske för att äppelbitarna inte skulle bli bruna.
Den potatisskinkgratängen blev bland det godaste jag ätit så här långt i jul. Allt blev som jag hade tänkt och bättre ändå. Den förut torra skinkan blev saftig och fin. Potatisen hade dragit till sig av aromen från det nejlikspäckade skinkfettet och smakade underbart. Perfekt balanserade smaker. Fick bara strö på en aning salt eftersom jag varit lite rädd att den rimmade skinkan skulle vara salt nog. Vad gott det var! Och den fräscha frasiga salladen till detta. Sen satt en halvflaska rosé som smäcken på det.
Så kan det bli kvällsmat utan att behöva handla!
Recept:
1 bit kokt julskinka med fett skärs i tärningar
7 st fint skivade potatisar
2 gula lökar i skivor
Några hackade champinjoner
4 dl mjölk
3 msk vetemjöl
ca 10 ostskivor
1-2 pressade vitlöksklyftor
salt och peppar
Sätt ugnen på 200°. Tärna skinkan och skiva potatisen och löken. Hacka champinjonerna grovt. Skär upp ca 10 lagom stora skivor av osten. Smörj formen antingen med smör eller med fett från skinkan. Bryn champinjonerna i lite smält skinkfett. Värm upp mjölken och håll ett öga på den medan du varvar potatis, skinktärningar, lök och champinjoner i formen. Pressa vitlöksklyftorna i mjölken. Sikta på mjölet genom en finmaskig sil. Rör om en stund tills det tjocknar. Lägg i ostskivorna i den heta såsen och rör om tills osten smält. Ta grytan av spisen innan det kokar över. Salta och peppra och rör om. Häll blandningen i formen. Sätt in i mitten av ugnen en dryg halvtimme. Gör i ordning salladen medan gratängen kokar i ugnen. Servera med rosévin eller ett glas porter.
Ellington
.
.
.
.
..
Jag har i princip levt på enbart julskinka sedan julafton.😊 Jag brukar köpa en färdigkokt skinka med svålen på, och skär bort den innan griljeringen. Visst, det är mycket som går bort, men skinkan är så mycket godare och mörare när den kokas med svålen på. I år har City gross öppnat i Kristianstad, och jag blev förtjust i den affären första gången jag handlade där, även om det nästan är dubbelt så långt som till Maxi, föredrar jag City gross och deras produkter. De hade ingen skinka med svål, men jag köpte deras eget märke, och den var den godaste jag ätit på, kommer inte ihåg. Idag ska jag köpa min tredje skinka, det brukar bli 3-5 3 kilos skinkor varje år. Jag älskar också god senap, men denna skinkan är så god att jag äter den som den är, enbart skinka, ibland med vörtbröd till. Hemligheten att man kan äta så mycket skinka under ett par veckor är att man ”sparar” sig till jul.😊 Skinka och godis…
Jag kokar skinkan själv. Med svål förstås. Om man kokar skinkan själv kan man dra av svålen direkt när den är färdigkokt, utan att något fett följer med.
Men John, jag går inte till sådana excesser som du. 😉 🙂 En skinka brukar det bli. Det finns ju så mycket annat också. Sill, köttbullar, rödkål, you name it! Plus dadlar och mango och andra exotiska frukter. Kommer de norska vännerna, så blir det pinnekött också. Och det går inte av för hackor. Fett och gott. För att inte tala om lutfisk och risgrynsgröt. Och ris à la Malta. Nej, det räcker med en skinka. 😉
Ellington
Bra tänkt och gjort! Det hade varit underbart om fler kunde tänka så. Oftast blir rester en väldigt god måltid. Det slängs alldeles för mycket mat(rester).
Ja det blev både gott och mättande. Plus att det räcker till lunch i morgon.
Ellington