Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

Smaken av mitt språk

Smaken 1 — Foto: Ionut Z Circiu 2016 10 11

Jag har alltid varit nyfiken på alla sorts kreativa processer, hur de går till. Hos vissa verkar det vara helt naturligt. Jag hörde av flera, som skriver dikter: ”det är bara min hand som skriver, som om någon leder den på pappret”. I mitt fall är det ibland ungefär så, utom en sak. Jag är tvungen ibland att leta efter rätt ord, rätt stavning, rätt ordförråd. Då är det ett hinder för s k flow hela tiden. Hjärnan hinner inte uttala allt på en gång och dessutom försvinner smaken, som språket ska förmedla. För svenska är ju inte mitt modersmål och detta innebär både nackdelar och fördelar. Fortsätt läsa ”Smaken av mitt språk”

Regn bakom grannarnas gardiner

Regn a — Bokomslaget till Josefine Klougarts novell ”Regn” (avfotograferat av Arletta)

Detta är de tankar som kom till mig när jag läste Regn, en novell av Josefine Klougart. Fortsätt läsa ”Regn bakom grannarnas gardiner”

Med örat mot marken på Thomassens Galleri

Vi är på Thomassens Galleri i Göteborg. Men historien börjar tidigare. Året var 2014. På väggen till en högstadieskola i Nyköping dök det upp en graffiti. Det kvinnliga könsorganet var representerat i jättestorlek. I starka färger och mycket uttrycksfullt. Bilden var utmanande och såklart chockerande i ögonen på kommunens representanter. Fortsätt läsa ”Med örat mot marken på Thomassens Galleri”

Kan människor tänka nya tankar?

Jag är fortsatt på Öland. Dagen börjar med att jag tar en fika tillsammans med konstnären och forskaren Magali Ljungar-Chapelon på Himmelsberga museicafé. Över kaffet diskuterar vi en fråga som vi båda har med oss sen gårdagen – Kan man se världen som den är? Eller ser man den alltid genom ett filter, som bestäms av den plats och den tid man lever i? Och varför är detta viktigt? Därför att vi vill kunna ställa frågan: Kan människor tänka nya tankar? Fortsätt läsa ”Kan människor tänka nya tankar?”

Skånekalender

Ja, jag har flyttat. Och jag kommer att sakna vårens, sommarens och den tidiga höstens växlingar som är mycket speciella i Skåne. Enligt min egen skånekalender, finns det magnoliadagar, syrénperioden, rapsveckor, jasminstunder, lindmånad och alla blommornas dagar. Sen har Skåne bärochfruktglädjedagarna, som jag inte vill missa. Det doftar så gott i luften då. Det smakar så sött och friskt när man plockar smultron och vinbär, äpplen och plommon – eller bara tittar på dem. Lysande i augustisolen. Fortsätt läsa ”Skånekalender”

Himmelsberga mellan konst och vetenskap

Jag är på Öland igen. Senast var jag här vid midsommar, och nu körde jag hit igen i förrgår. Jag åkte hit för att gå på en ovanlig träff. På Himmelsberga Museum. En träff mellan forskare och konstnärer. Mellan vetenskap och konst.

Himmelsberga 1 — Byggnader i Himmelsberga Radby på Öland (foto Ellington)

Själv är jag forskare. Nån gång ska jag berätta om det. Ni bloggläsare känner mig som en person som gärna berättar om starka upplevelser i livet. Detta mötet mellan vetenskap och konst var en sån stark upplevelse för mig.

Jag ska berätta. Jag ska inte bli mångordig. Fortsätt läsa ”Himmelsberga mellan konst och vetenskap”

Yxnaholma

Inlägget innehåller en reklamlänk till Yxnaholma Rum.

På rummet på Yxnaholma vaknar vi klockan nio av en försiktig knackning på dörren. Vi har vaknat ett par gånger på natten. Kanske någon oro på grund av alla framtidsplaner som ligger i den så kallade stöpsleven. Och kanske stördes magens nattro av den lite väl sena middagen på restaurang Jernkällaren i Hörby. Men nu är klockan nio och vi vaknar utsövda av Yxnaholmavärdens vänliga besked att frukosten är färdig. Fortsätt läsa ”Yxnaholma”

FRUKOST UTANFÖR HÖÖR

HÄR I HÖÖR TRÄFFADES VI IDAG OCH VI JOBBAR TILLSAMMANS MED VÅRA PROJEKT. DET ÄR GANSKA VARMT OCH SOLIGT. I MORGON SKA VI TILL EN VERNISSAGE I MALMÖ. VI DISKUTERAR FÖRSTÅS FRAMTIDEN OCKSÅ.

Arletta: Frågar du mig ifall om jag kommer att sakna Skåne?

Ellington: Jag undrar förstås efter att du har levt här i 10 år?

Arletta: Både ja och nej. Men jag vill förstås berätta om det bästa jag har upplevt här.

Ellington: Låt mig gissa! Stranden och havet kommer du väl att sakna? Fortsätt läsa ”FRUKOST UTANFÖR HÖÖR”

Fjärilen förebådar födelse

Den här dagen började med ett Skypemeddelande från Arletta. Det handlade om fjärilen, som hade kommit in i hennes rum. Fortsätt läsa ”Fjärilen förebådar födelse”

Kärlek, är det att våga se?

Vad är kärlek? tänkte jag häromkvällen.

Det var när jag läste FlowerAlleys blogginlägg om gullighet och spindlar och kaniner. Är det att gulla med små barn och små kaninungar? Är det att sitta på en restaurang och dricka vin och prata och sen ta en promenad i kvällsljuset genom staden ner längs älven och gå hem och lustfyllt leka kärlekslekar? Ja, det är det väl. Fortsätt läsa ”Kärlek, är det att våga se?”