Vad är en häxa? Det finns inga häxor, säger man idag. Det är en masshysteri, sa kaplanen i Stockholms Storkyrka Eric Noraeus 1676. Vetenskapsmannen Urban Hiärne, som först förordat tortyr vid förhör med häxor ändrade sig när han såg Malin Matsdotter brännas levande på bål efter att ha angivits av sina egna barn, varefter Hiärne gjorde gemensam sak med Noraeus för att få slut på häxprocessena.
Det är min andra dag på Öland. Idag har jag träffat flera kvinnor som kallar sig häxor. Det är inte enbart på skämt.
De menar att de äger kunskaper, som ger dem kraft att se och uppleva ovanliga aspekter av tillvaron. Någon jämför dem med shamaner, som kan nedstiga till underjorden och återvända till den vardagliga verkligheten och berätta om vad de upplevt.
En av kvinnorna, Linda Persson, har också blivit initierad i hemliga kvinnosällskap hos australiska aboriginer.
Själv har jag ingen sådan tro. Men jag vet ju att jag och andra människor kan ha vad jag skulle kalla andliga upplevelser. De upplevelserna kan ha stor betydelse om man kan förstå dem och hitta sätt att relatera dem till vardagsverkligheten.
Annars har häxor varit personer som ansågs syssla med trolldom. På Island, under medeltiden, ska det ha varit en viktig position i samhället att vara trolldomskunnig. Samtidigt var häxförföljelserna svåra där också. På Island var det mest män som betraktades som häxor och dömdes för trolldom.
Att vara trolldomskunnig verkar ha kunnat betyda två olika saker. Det kunde å ena sidan betyda att man ansågs ha någon form av kontakt med Djävulen, besökte honom och stod under hans inflytande. Den andra formen av trolldomskunnighet var att ha kunskap om och kunna utföra hedniska riter och sedvänjor. Den senare formen kan också ha inneburit att man hade sådan kunskap om till exempel traditionell medicin som betraktades som trolldom.
De kvinnor som jag träffade idag, kallar sig ibland för häxor. Den kunskap de har och söker är sådan kunskap som ofta inte erkänns som kunskap av det nutida samhället. Deras kunskap är nog närmast besläktad med den hedniska häxtraditionen. Den handlar inte om någon djävulsdyrkan.
En av de saker som forskaren Linda Persson berättade, var om Blå Jungfrun. Den lilla klippön i norra Kalmarsund. Myterna kring den ön handlar mycket om häxor. Ön heter egentligen Blåkulla. Någon gång i tiden, sägs det, blev det farligt att uttala det namnet. Men enligt många källor var det till den här ön häxorna for.
Vad det kan betyda IRL, det vet ingen riktigt. Det är dock möjligt att anta att myten kan ha någon verklighetsgrund. Om det fanns kvinnosällskap i hednisk tid, så skulle Blåkulla kunnat vara en plats där kvinnliga shamaner samlades för rituella möten och fester. Detta är visserligen ren spekulation, men det är ändå inte mer långsökt än att det borde kunna göras till föremål för seriös forskning.
Linda Persson berättar att ännu idag tror många på allvar att just Blå Jungfrun har magisk inverkan på människor. Varje år får Oskarshamns kommun ta emot en skörd av brev med stenar från Blå Jungfrun. Enligt traditionen är det förenat med stora risker att ta stenar från ön. Stenarna är olycksbringande. Om olyckan kommer, så ger den enligt sägnen inte med sig förrän stenen återbördats till Blå Jungfrun. Breven kommer från personer som råkat ut för olika hemskheter vilka de sätter i samband med stenar från ön som de har i sin ägo. Varje år transporterar Oskarshamns kommun ut de stenar de fått under året och återlämnar dem till Blå Jungfrun.
Linda Persson skulle själv en gång fara dit, och hade med sig en påse med återlämnade stenar. Vädret var tjänligt och skutans kapten ansåg att det nog var en lämplig dag för överfarten. Dock överfölls de halvvägs av oväntat åskväder och till råga på allt havererade motorn. När Linda berättade för kapten att hon hade med sig stenar från Blå Jungfrun, blev han arg. Han menade att han aldrig skulle lämnat hamn om han vetat detta.
Seriöst visar sådana berättelser att moderna människor alltjämt tar det vi kallar vidskepelse på allvar. Det är just detta som Linda Persson vill förstå bättre. Hur vidskepelse faktiskt fungerar tillsammans med vetande. Och jag blev ju också intresserad.
Ellington
.
Linda Perssons film om Blå Jungfrun: The Astral Women (vimeo)
.
Källor:
Blå Jungfrun: Sveriges nationalparker
Samlat vetande om Blå Jungfrun
Tänk så mycket kunskap som gick förlorade när de s.k. häxor brändes. Ibland var det nästan alla kvinnor i en by som anklagades.
Den värsta massakern i Sverige var tydligen i Torsåker i Ångermanland där 71 personer; varav 65 kvinnor (var femte kvinna i Torsåkers socken), 2 män och 4 pojkar halshöggs och sedan brändes på bål den 1 juni 1675. I Europa var häxförföljelserna ännu värre. Det var absolut en utrotning av allt som kunde förknippas med hedendom. Och av allt som utmanade patriarkatets överhöghet.
Ellington
Jag tycker personligen att genmanipulation är fel om det bara ska gagna att vissa människor ska kunna leva i exempelvis 200 år, som jag inte fattar att en del vill, men det går inte att stoppa, varken det eller något annat. Blir det förbjudet sker det iallafall i det dolda. Inte allt som människan utvecklar och uppfinner är bra. Däremot är jag för det mesta inom genforskning som bidrar till att bota sjukdomar. Det är ju ett himla liv om forskning på stamceller. Många menar att det är ett liv man forskar på. Inte insatt i frågan så mycket att jag kan ha någon åsikt, men vet att till exempel Michael J Fox gjorde ett uttalande för länge sedan när USA återigen förbjöd forskning på stamceller. Han menade att det kan finnas bot i stamceller.
Ja, det kan finnas bot i både genmanipulation och i stamcellsforskning. Samtidigt kan båda användas så att det blir helt fel, oetiskt och livsfientlighet. Jag är osäker på hur detta går att kontrollera, men jag ser det som mycket önskvärt att man från fall till fall skulle kunna avgöra om det är till gagn eller till skada. Detta är en stor diskussion idag och den är viktig.
Ellington
Häxor var helt enkelt kvinnor som var mer avancerade och så stack de ut från mängden. De var mer fördomsfria och mer kunniga än andra och så blev de nån sorts hot mot vissa i samhället. På medeltiden brändes sådana kvinnor, för att inte störa samhällets trygghet. Kvinnans uppgift då var bara att producera barn och tjäna sin man, inte mer än så. Ju mindre en kvinna vet och kan desto lättare är det att manipulera henne.
Arletta
Min mammas mormor kunde örter. Vilka som behövdes till olika sjukdomar o.s.v. Jag undrar hur de kom på det där med häxor, att de kunde förtrolla människor, och allt möjligt, det var väl enbart kvinnor som anklagades? Tidsepokerna har alltid fört med sig något, det värsta var när de slaktade människor i religionens namn. De förtryckte människor med den, och prästerna hade religionen som ett maktmedel. Korstågen på 1300 talet är ett tidigt exempel. Jag tror att det var ”obekväma” människor som anklagades för att vara häxor, och att bevisa att de inte var, eller inte var häxor spelade ju ingen roll, de dog ju i bägge fallen i deras ofattbara prövningar. Exemplet du ger, att moderns egna barn anger henne, det kan säkert bero på någon schism i familjen. Men hur började de med påfundet, häxor?
Är det inte som trolleri om man lyckas bota en sjukdom? Naturen eller Gud, eller onda makter har bestämt att mitt liv ska hotas. Så kommer där någon som besitter makt att utmana dessa krafter. Visst kan man se det som trolldom!
Idag diskuterar vi om det är rätt eller fel att leka gud med genmanipulation och genetisk ingenjörskonst. Är det inte samma diskussion i grunden. Har människan rätt att ta över naturens skaparkraft?
Dessutom – kyrka och präster har velat vara de enda med rätt att övervaka kunskapen om natur och skapande. De kunniga kvinnorna utmanade deras monopol.
Ellington