Inlägget innehåller en reklamlänk till Yxnaholma Rum.
På rummet på Yxnaholma vaknar vi klockan nio av en försiktig knackning på dörren. Vi har vaknat ett par gånger på natten. Kanske någon oro på grund av alla framtidsplaner som ligger i den så kallade stöpsleven. Och kanske stördes magens nattro av den lite väl sena middagen på restaurang Jernkällaren i Hörby. Men nu är klockan nio och vi vaknar utsövda av Yxnaholmavärdens vänliga besked att frukosten är färdig.
Vi öppnar dörren, och utanför står en tvåvånings frukostbricka fylld av allt vi kan önska oss av en frukost. Medan vi dukar upp på bordet frågar Arletta: ”Hör du musiken?”
Från nedre våningen hörs en stråke ta en tonslinga i dur. Strax följer en dragspelston. Den är mer i moll, och vi dras med i känslor som sitter djupt i våra själar. Som ofta i svensk folkton finns det en dansgädje mitt i molltonarten, och på golvutrymmet mellan trinettköket, diskbänken och frukostordet får vi en dansstund till morgontonerna från nedre botten.
Nästa melodi är Sjösala vals av Evert Taube. Och jag, Ellington, ryser av glädje att äntligt få sjunga denna favorit, som jag sjungit i barndomen och ungdomen. Orden sitter ganska bra fortfarande fast det nog var 25 år sedan. Sist kommer där en tango och vi kapitulerar villkorslöst. Kapitulerar villkorslöst för detta amalgam av livskraft och vemod i svensk-finsk tappning med en knivsudd argentinsk och kanske rysk dramatik.
Innan vi lämnar Yxnaholma, sitter jag en stund och pratar med värdparet. Jag bjuds på förmiddagskaffe i deras kök, och det visar sig att Mats Larsson och Sylvia Loft har en lekfullhet gemensamt, och det är musiken. Hennes fiol är det första man hör i den arla morgonkonserten och sen kommer hans dragspel in. Tillsammans spelar de på danskvällar, men de är också gatumusiker. Så har de spelat i Köpenhamn och på kontinenten. Men lever man tillsammans, så vill man också ge utrymme för sin lekfullhet även på egen hand. Mats finner stor glädje i att bygga estetiskt spännande experimentella vedstaplar. Sylvia finner en egen glädje i experimentell stickning i vackra kulörer och egenfärgat garn.
I mitt samtal med Mats och Sylvia hör jag också en ständigt närvarande glädje. Det är en glädje över deras möten med människor och över musikens förmåga att skapa mening i livet. Och det är ganska tydligt också en glädje över att kunna ge varandra utrymme och möjlighet till kreativitet och lustfyllt skapande.
Yxnaholma. Idag är det ett mysigt Bed&Breakfast. Men namnet har en historia. Ett stycke upp i skogen finns en stenhäll med skålgropar från forntida boende på platsen. En sägen förtäljer att här har varit en kultplats, troligen under bronsålder och järnålder. Då lär det ha varit annan musik. Och namnet ska också ha kommit av att här genomfördes avrättningar.
Så griper gångna tider tag i nuet, och glädjen, gästfriheten och experimentlusten får en allvarlig bakgrund. Värdet av njutning och generositet får något av sin rätta vikt i det ljuset. Den trevliga frukostbrickan och den morgontidiga musikaliska överraskningen symboliserar detta.
Ellington
.
Länk till Yxnaholma Rum
Det lät väldigt trivsamt och musik till frukost som man dessutom gillar är oslagbart. Det upplever man bara en gång.
Jag gillar kreativa människor som man oftast kan ha trevliga samtal med.
Vad mysigt, bli väckt med en stor bricka med frukost. 🙂 Vad jag har förstått bor du i Malmö, Ellington, hur kommer kontakten med Arletta bli nu nr hon ska flytta till Göteborg? Tycker ni två kompletterar varandra perfekt. Hoppas att det inte blir ett ”långsamt farväl” som det ofta blir när vänner flyttar långt ifrån varandra. Tycker det är så kul att läsa er blogg, speciellt när ni bägge skriver i samma inlägg, om era tankar och värderingar, helt öppet, sådan är jag också. 🙂
Det värmer mitt hjärta, John, att du skriver så. Men saken är den att vi har hela tiden bott ca 50 mil isär. Nu kommer vi 30 mil närmare varandra. Vi kommer båda att sakna vissa aspekter av sköna Skåne. Men vi tror att vi kommer att hitta nya marker att utforska.
Ellington
Uppskattar det som du säger, John! Det är mycket viktigt att veta hur det står till läsare, det som vi skapar och själva tror på. Ja, vi bestämde oss att skriva om bara det som vi brinner för på riktigt. Det som vi har på hjärtat just nu, kan man säga. Inget formellt utan äkta känslor. Om detta uppskattas, då fortsätter vi!
Arletta
Jag skriver och lägger ut foton som jag tycker om. Skulle jag börja tänka på vad folk vill se och läsa blir det inte mina ord eller bilder. Jag brukar leta bloggar som skriver intressanta saker, men de allra flesta jag sett är antingen en ren reklamblogg, där bloggskribenten struntar i vad hon/han skriver, eller så passar de inte mig. Man får nog ha tur att snubbla på fina bloggar, som jag gjorde med er blogg. 🙂
Så sant, det är oftast samma sak med bloggar som med TV: alldeles för mycket reklam och sådant som känns som massproduktion. Kan du tipsa om några bloggar som du själv följer?
Arletta
Jag har en länklista på min sida, det är de som jag följer aktivt. Men jag letar alltid efter fler, men det är svårt att hitta sådana man gillar.