Impressionism som livsstil

Vi har våra livsstrategier, söker vårt sätt att vara. Vi undersöker tillvarons villkor. Idag inspirerades vi av  Monets impressionism – en utställning på Galleri Ordrupgaard i Köpenhamn.

Arletta: Att måla livet med punkter, med lätta beröringar av penselns borst vid kanvas, att förena punkter av olika färg till en helhet med hjälp av ögat. Att splittra helheten tillbaka till punkter. Rörelsen här och nu, som man fångar i detta ögonblicket och som aldrig kommer att upprepas. Det är ju, generellt sett, vad ordet impressionism betyder inom måleriet.

Att titta på världen som lever. Lite i dimma. Dimman, som gradvis låter avslöja linjer och volymer. Att se det hela i harmoni där man först ser kaos.  Det är impressionism. Den vardagliga impulsen är annars ofta att vara rak och se bara det ”realistiska”. Men vad är det som vi kallar realitet då? Är det inte så att realiteten skapas med mänskliga ögon? Utan ögat hade världen nog varit bara vit. Ingen färg, men ljus – bara ljus.

Tillbaka till Monet. Hans kollega Paul Cézanne sa: ”Monet är ett öga. Men vilket öga!”

Ellington: Ögat tar emot allt. Allt ljuset. Det vita. Alla färger tillsammans blir ju vitt. För att jag ska kunna leva sorterar hjärnan så att det blir färger och former. Ja, så tror jag vi skapar det vi kallar verkligheten. Men är det så att Monet – ser bara med ögat? Ser de första intrycken där?

Arletta: Det var ju en tid då, när vetenskapliga upptäckter skapade hastiga förändringar, bland annat i optiken. Vid denna tiden kom målarna ut ur sina rum och ville se hur ljuset av naturen påverkar uppfattningen av färger.

Ellington: Och man studerade seendet – hur man ser. Hur många färger hade målare på den tiden? Kanske tjugo, trettio? Hur många nyanser kan man se? Tusentals. Hur kan en målare berätta om det som den ser – med ett så begränsat alfabet?

Arletta: Monet mania. Folkmassorna i galleriet idag, där jag misslyckades att komma närmare bilderna för att se hans kända penseldrag. ”Använd den bästa gröna färgen när du vill måla trädens lövverk, men ta blått om du vill ha skugga”.

Ellington: Så sant, det finns ju inte svart färg i skuggan. Nyanser av blått och grönt. För svart färg i sig är väl egentligen ”tomma mängden”, inget ljus – avsaknad av färg.

Arletta: Jag är ingen målare – fast jag tror att jag är en helt obotlig impressionist. Jag söker ständigt kontraster, jag gillar att prata om det. Jag ser på den så kallade realiteten som bara en orsak att vara. Att vara impressionist betyder att leva på intryck, att fånga intryck där de verkar inte finnas. Att fånga ett ögonblick mellan då och nu, som är faktiskt livet. Med tusentals färger och linjer som rör sig ständigt från dimman till ljuset.

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna. Visa alla inlägg av Arletta Ellington