Författare: Arletta Ellington

Vi lever i farliga tider och då är det nödvändigt att se såväl farorna som möjligheterna.

En synvinkel är att se på hur vi lever i rädslans samhälle, hur detta påverkar oss och hur mänsklig frihet kan bli dörröppnare till ett gott och levande samhälle.

Vi har under nästan hela 2000–talet levt i ett samhälle där rädsla och kontroll ökat för att de senaste åren spridas lavinartat.  Rädslor för klimathaveri, pandemi, krig, kriminalitet och växande fascism tar ett gastkramat grepp om vårt samhälle.

Detta rädslans grepp behöver vi bryta. För att kunna det måste vi först se på hur rädslan fungerar för oss enskilda människor. Våra rädslor skapar stress, tunnelseende och i värsta fall panik. Då har vi tre val. Vi kan välja mellan att fly, att slåss eller spela döda.

Vi väljer oftast att fly. Vi försöker då rusa från rädslorna, trots att detta är omöjligt. Rädslorna skapar ett kontrollbehov, ett obehärskat försök att kontrollera omgivningen och därmed rädslan själv. Desperationen ökar och driver oss in i ett hörn där vi till varje pris försöker slå oss fria. Dessa panikartade rädslor väcker lätt ett oförnuftigt hat. Någon eller något att slå sig fri från. Någon måste bära skulden till min rädsla.  Någon måste bort.

Vad man i rädslan istället behöver göra är det svåra att stanna och vänta, vända sig om tills man ser rädslan i vitögat. I tålamod, modet att tåla, finnas till och fatta mer genomtänkta beslut. Att i väntan finna en möjlig öppnande framkomlig väg.

På ett liknande sätt fungerar rädslans samhälle. Tunnelseende, panik och förhastade beslut ersätter tålamod, demokratiska processer och långsiktigt kloka beslut. Rädslans samhälle visade sig tydligt när majoriteten politiker i riksdagen blixtsnabbt, utan djupgående demokratiska samtal, beslöt att ansluta landet till militäralliansen NATO. Till varje pris.

Valrörelsen som sedan följde var fylld av vansinniga, kontrollerande panikartade förslag riktade mot grupper i samhället. Helt vanliga politiker har föreslagit systematiska adhd-tester på barn i så kallade utsatta områden. Andra föreslog språktester på småbarn som knappt hunnit börja tala. Paniken, tunnelseendet, kontrollbehovet lyser neonskarpt över dessa och andra förslag som samtidigt obehagligt doftar av 1930–talets judehat, skallmätningar av samiska barn och jakt på utvalda grupper.

Panik och vansinniga förslag följs nu av en regeringsförklaring fylld av schizofrena dubbla budskap och ren jakt på grupper i samhället.

Samtidigt med och på grund av rädslans samhälle ser vi ett samhälleligt sönderfall parat med en växande fascism. Därmed ökar rädslan än mer i en mörk farlig spiral. Sönderfallet visar sig i ett alltmer kluvet samhälle, med gigantiska löne- och förmögenhetsskillnader, en avgrund mellan stad och landsbygd och allt större skillnader i värderingar mellan män och kvinnor. Sönderfallet ökar när gemensamma skattemedel gödslar riskkapitalister som utan någon som helst risk roffar åt sig miljarder på privata skolor och vårdföretag.

Rädslan och sönderfallet tar sig också uttryck genom förpappringen, allt ängsligt mätande och kontrollerande, så att ifyllnad av blanketter inkräktar på verksamheterna. Många blir mer rädda att göra fel än att våga pröva nya inslag i verksamheterna. En tystnadskultur breder ut sig som är förödande för samhällelig utveckling.

Lägg därtill fascistisk strategi för att medvetet splittra befolkningen genom att förtala och hetsa mot utvalda grupper, så skapas ett totalt sönderfall. Den nutida fascismen, liksom den historiska, lever av och utnyttjar rädslorna och rädslans samhälle i sin strävan efter total kontroll och målet att bestämma vad vi får göra, säga, vad som är rätt och fel, sant och falskt. Det är ingen tillfällighet att SD föreslår att samla kriminella ungdomar i speciella skolor. Det leder visserligen till ren inskolning i kriminell kultur, men SD prövar hur långt de idag kan gå när det handlar om att jaga och stänga inne sina utvalda fiender.

Detsamma gäller förslaget att homosexualitet i homofobiska länder inte ska räknas som asylberättigande. Det hör till saken att fascismen aldrig utmanar den verkliga makten utan utser syndabockar och utvalda fiendegrupper att hetsa och jaga för att splittra befolkningen i vi och dem. Medvetet och genomtänkt tar de steg för steg i sin fascistiska strategi.

Det är en mörk bild av det svenska samhället idag men det finns förutsättningar för att påbörja brottet mot sönderfallet och fascismens grepp. Nästan 49 % av befolkningen röstade i valet för en annan utveckling och det måste väl finnas en och annan högerröstande som vill ha något annat än kontroll, människohets och ojämlikhet.

Räddningen, en öppnande väg, handlar om att parallellt med mänskliga förslag på konkreta åtgärder på politikens alla områden påbörja en frihetsrörelse. En rörelse i frihet. En rörelse som hyllar och kämpar för mänsklig frihet för alla människor. En frihetsrörelse som ser farorna i vitögat och tar fram förslag till åtgärder som är så bra som möjligt ur mänsklig frihetlig synvinkel.  Mänsklig frihet är friheten att bestämma över sitt liv, vara och göra det man önskar. Gränsen för denna frihet går när man inkräktar på och hindrar andras frihet.

Hoppet, framtidshopp, är en av de starkaste drivkrafterna för att göra oss fria från rädslor.  Att påbörja en ny frihetsrörelse kan inge detta hopp. En mänsklig frihetsrörelse som kan lägga grunden till att ta nästa steg i samhällelig frihet. Så kan nästa steg innebära att såväl kvinnor som män befrias i en jämlikhet som bejakar såväl olikheter som likheter. Den mänskliga friheten kan öka på område efter område. 1960-talets frihetsexplosion medförde stora frihetliga steg som nu attackeras våldsamt från höger.

Jag skriver befrielserörelse för mänsklig frihet, eftersom friheten har använts för en mängd syften och för egenintressen.  Målet ska vara maximal mänsklig frihet för alla människor. Överallt i samhället behöver vi ställa frågan – hur kan vi öka den mänskliga friheten? I smått som stort, i bostadsområden, arbetsplatser, hemma, i lokala, regionala, nationella och internationella politiska scener. Varje förslag, även de egna, behöver belysas utifrån hur mänsklig frihet påverkas. En frihetens konsekvensanalys. Ökar friheten eller minskar den? För vilka ökar den och för vilka minskar den? Vi behöver en frihetlig konsekvensanalys överallt i samhället. Vi behöver media som konsekvent undersöker alla politiska förslag ur frihetlig synvinkel.

Genom att lyfta fram mänsklig frihet i alla sammanhang utmanas SD:s nuvarande makt över den politiska dagordningen. Helt andra frågor än ökad kontroll och jakt på utvalda grupper tar plats vilket är nödvändigt för att vända utvecklingen i mänsklig riktning och bryta med rädslorna.  Grundfrågor att ta med oss in i en ny frihetsrörelse är hur vi kan skapa en samfri (tillsammans och fri)kultur. Hur utveckla fria gemensamheter där såväl du, jag och andra kan ta ut svängarna utan att hindra andra? Nietzsche var något på spåren i sin frihetssyn, men i auktoritär 1800-tals anda såg han endast en minoritet som kunde utveckla frihet. Det är hög tid att utforska möjligheterna av de mångas frihet.

Tänk dig ett samhälle genomsyrat av en överenskommen strävan efter maximal mänsklig frihet. Tänk vilket sjudande, levande samhälle det skulle vara där var och en utvecklar sina färdigheter och idéer. Låt oss påbörja arbetet för detta mänskligt fria samhälle.

Walle Dickson  

Konst ab Karneval

Mellstaby 101 

386 64 Degerhamn

*Shamsia Hassani’s picture is used here by the kind permission of Shah Noori, Artist Manager

www.shamsiahassani.net

Vi fick ett brev som gjorde att vi tillfälligt öppnar bloggen ”Att Smaka Livet” igen. Brevet kom från Walle Dickson och uppmanar oss att släppa paniken i NATO-frågan och tänka på lite längre sikt. Ta nu en stund och läs – och begrunda:

Besinning! Besinning!

En besinningslös rädsla sprids i vårt land. Ryggmärgsreaktioner av rädsla löper amok, så även bland politiker. Nu senast ropas det på anslutning till NATO och dessutom så snart som möjligt. Att ett av alla krig kommit lite närmare än vad vi är vana vid tycks få oss att tappa allt förnuft, all sans.

Vad är det då vi vill? Fred i landet och i världen, är jag övertygad om att de flesta önskar. Vad behövs då? Besinning, stanna upp och reflektera i lugn och ro. Börja tänka långsiktigt över hur vi bäst verkar för fred.

Långsiktigt tänkande och handlande, fredsbevarande och fredsutvecklande arbete är vad vi behöver. När vi talar om långsiktighet handlar det inte om valperioder, utan om tio, ja tjugo generationer framåt. Tänka och handla ansvarsfullt för våra barn och barnbarn i ett perspektiv på 500 till tusen år framöver. Att verka för fred så långsiktigt kräver en politisk styrka av alliansfria länder som är tillräckligt starka för att tvinga krigande länder till förhandlingsbordet. Få dem att samtala istället för att föra krig. Det är en svår uppgift som kommer att kräva målmedvetenhet och konsekvent handlande över lång tid.

Vår uppgift i världen är att vara fredsbevarande och stärka de fredsbevarande krafterna. Därför behöver vi behålla vår alliansfrihet och utveckla den.

Genom att gå med i NATO har vi valt sida i framtida konflikter. Istället för att ta ställning mot krigförande länder på fredliga vägar har vi då militärt valt sida. Med tanke på att det ständigt varit något krig i världen de senaste hundra åren och att de stora maktcentran konkurrerar ekonomiskt och maktmässigt, hotar nya krig i framtiden. Storkrig i världen kan bli verklighet. Då är det av yttersta vikt att många alliansfria länder, var de än finns, samverkar och stärker alliansfrihet och fredsutvecklande krafter. Att alliansfrihet och fredsutveckling blir en stark makt i det politiska fältet, ju starkare desto större möjlighet till fred i framtiden.

För att bli trovärdiga som alliansfria och fredsbevarande krävs det att vi inte på något vis deltar militärt i krig. Inte heller sänder vapen till krigförande länder. Däremot hindrar det oss inte att med fredliga medel ta ställning i konflikter, såsom kriget i Ukraina. Det kan och bör vi, men med fredliga medel. Ska vi kunna verka för fred långsiktigt krävs en sådan trovärdighet. 

Går vi med i NATO har vi fråntagit oss möjligheten att bli en drivande kraft i fredsutvecklande riktning. Vi har då inordnat oss, blivit en fast del i en militärallians som kräver vårt lojala stöd oavsett vad den riktar in sig på, vilka den styrs av och vad den har som mål. Vi kommer att tillhöra en fastslagen sida i framtida konflikter.

Håll fast vid alliansfriheten och satsa på allvar på stärkande av alliansfria stater och av fredsutvecklande arbete. Låt oss besinna oss och tillsammans koncentrera våra krafter på hur vi kan utveckla och stärka fred och fredliga medel.

Walle Dickson, Öland