Till och från Öland kör jag över Småländska Höglandet. Tallmoar nästan i oändlighet. Ett litet brukssamhälle dyker upp rätt som det är. Några gårdar med hage och åkrar. En sjö. Och tallmoar.
![tallmoar 1](https://i0.wp.com/attsmakalivet.se/wp-content/uploads/2018/06/fullsizeoutput_d96.jpeg?resize=500%2C360)
Det är många mil att köra. Jag kör förbi Nybro och Vetlanda. Det är tallmoarnas land. Stannar upp i Eksjö. Och när jag kör vidare mot Nässjö kör jag genom tallmoar mot Jönköping.
Jag har med mig lite fika. Stannar vid en parkering och går upp en bit i tallskogen. Sätter mig på en tallåga.
Det växer mossor och lavar på träd och stenar. I bärriset vid mina fötter förbereder försommaren höstens rikedomar.
![tallmoar 2](https://i0.wp.com/attsmakalivet.se/wp-content/uploads/2018/06/fullsizeoutput_450f.jpeg?resize=373%2C500)
Blåbären är ännu gröna, men om en månad är de blå och mogna. De ser välpollinerade ut. Kommer det regn snart så kan de nog bli stora och fullmatade.
![tallmoar 3](https://i0.wp.com/attsmakalivet.se/wp-content/uploads/2018/06/fullsizeoutput_4510.jpeg?resize=452%2C337)
Lingonen är senare. De har just börjat blomma. Jag njuter min försommarfika under tallarna i smålandsskogen. Jag tänker inte höst, men det känns löftesrikt.