Jag sitter och dricker utmärkt smakligt kaffe med en smak jag inte känner igen. Alla i rummet är klädda i starka färger och ler mot mig med sina extremt vita tänder. Jag ler tillbaka. I bakgrunden hörs det någon sorts afrikansk musik. Det gillar jag skarpt!
Det regnar och är kyligt ute, men när jag går ut, då värms jag upp av färgrika bilder, som finns överallt här på husväggarna.
Jag är här på ett uppdrag i den utbildning jag nyss har påbörjat. Vilka är de, som har målat bilderna? När jag går närmare ser jag att vissa är signerade.
Jag ser många bilder, som är anonyma också.
Bilderna talar inte bara med färg utan med symbolik, som är värd att upptäcka och utforska.
Vad uttrycker dessa figurer?
Vad uttrycker de för dem som bor här i Hammarkullen?
Vad betyder symbolerna för mig?
Jag, som inte tillhör varken dessa bildskapares eller de svenska vikingarnas ursprungliga kultur?
Så snart jag ser något gemensamt, som finns oss emellan – sköna linjer och former, sköna färger – så gläder det mig.
Och det okända, det som var främmande i början gör mig ännu mer nyfiken ….
Arletta
.
Jag passar på att lägga ut en länk till en blogg, helt ägnad åt dokumentation av urban muralkonst. Inlägget jag länkat till visar muralkonst från en plats i Toronto, Canada. Om du läser kommentarstråden där, så får du intressanta inblickar i just de konstverkens symbolvärld. Bloggen, som drivs av Resa McConaghy heter Graffiti Lux and Murals – Luxuriating in Ephemeral Art. Den finns nu på vår lista över bloggar vi följer. Ellington
Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.
Visa alla inlägg av Arletta Ellington
2 reaktioner till “Hammarkullen – dess färg och symbolik”
Det hade varit intressant att veta något om skaparna av konstverken och lite om målningen kanske. I Borås finns varje år några dagar då graffitikonstnärer målar för fullt.
Fult eller skönt? Det som du visar här tycker jag om.
Det hade varit intressant att veta något om skaparna av konstverken och lite om målningen kanske. I Borås finns varje år några dagar då graffitikonstnärer målar för fullt.
Fult eller skönt? Det som du visar här tycker jag om.
Jag tycker graffiti är väldigt vackert, om de görs på ett konstnärligt sätt. De här graffitimålningarna du fotat är väldigt bra gjorda och vackra.