Cyanotypi

En av de saker jag upplevde på Öland när jag var där nu senast var cyanotypi. Det var Linda Persson som demon-strerade denna primitiva foto-graferings-teknik.

Eftersom Linda forskar i trolldom och häxkonst ville jag gärna spekulera och tro att denna teknik skulle ha en historia tillbaka till tidiga förmedeltida riter. Men ibland tar sig fatasin lite för stora friheter. Blåser upp ballonger som spricker när idéerna kommer ut i dagsljuset.

Detta är viktigt att notera. Spekulationer måste både konstnärer och forskare ägna sig åt. Det är så nya gestaltningar, upptäckter och uppfinningar skapas. Det får inte kvävas i sin linda av fixering vid resultat. Men en del spekualtioner är återvändsgränder också. Därför är det kritiska tänkandet lika viktigt som fantasins frihet. Inte viktigare, men lika viktigt.

Nu i efterhand visar det sig att fotograferingstekniken cyanotypi är en ganska modern företeelse. 1842 uppfanns den. Samma år som den svenska folkskolan lagfästes. Den brittiska botanikern Anna Atkins var 1843 den första som publicerade bilder tagna med denna metod. Intressant. Mycket vackert. Men alltså inget särskilt ålderdomligt alls. Tekniken går till så att ett poröst papper bestryks med en relativt enkel kemikalieblandning som blir ljuskänslig när den fått torka.

Det var den enklaste exponeringsmetoden – kontaktexponering – som Linda Persson demonstrerade för oss. Vi fick lägga valfria föremål på ett cyanbehandlat papper. Detta fick sedan exponeras i solljus under några minuter.

Kemikalierna tvättades bort i vanligt vatten och när pappret torkat var bilden färdig. Själv lade jag blad av olika växter på mitt papper för exponering. Plus toppen av en blommande nässla, där jag var lite speciellt nyfiken på resultatet. Vilket emellertid blev halvdant eftersom solen gick i moln under exponeringstiden.

Öland var lärorikt denna gång. Jag tackar arrangörer och medverkande i ”Skissande rum” för detta.

Ellington

.

Källor:

Länk till Patrik Sandström om cyanotypi

Anna Atkins Wikipedia

Anna Atkins: Photographs of British Algae

.

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna. Visa alla inlägg av Arletta Ellington