Allt jag minns från min midsommarresa till Öland inramas av detta.
Jag besökte Ottenbylund där jag fick se och höra den ljuvligt exotiska sommargyllingen.
Vi reste midsommarstången och dansade.
Vi besökte en vernissage i Näsby.
Jag gick ensam i Ismanstorps borgruin, och jag såg märkliga foton på VIDA-galleriet i norr på ön.
Jag körde ner till Seby läge. Såg rödbenor, strandpipare, fisktärnor och när jag gick upp från stranden satt där en familj med hämplingar i oxelträden. Hanens bröst lyste karmosinrött i kvällsljuset när han matade en av ungarna. Honan kom med mera mat. Ungarna tjittrade. Det var stilla. En glipa hade öppnat sig i den svarta molnridån i väster. Solen fick måla fritt.
Ellington
.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Författare: Arletta Ellington
Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.
Visa alla inlägg av Arletta Ellington
Bild- och ordpoesi. Jag blir så imponerad av folk som kan identifiera fåglar det är en brist hos mig. Att vandra ensam i en borgruin låter underbart. Påfyllning i tystnadsförrådet.
Tack, Jag! Ja, det är som att lära sig läsa ett nytt språk att lära sig fågelläten. Vid borgruinen fanns en del sådana ljud att läsa också. Som en liten ljudbok.
Ellington
Vackra bilder! Solnedgångar är fantastiska, och du har fångat den så bra! 🙂
Den solnedgången fångade mig, John. Det kunde bara bli bra oavsett att jag bara hade min Iphone 😉
Ellington
Dom kända skandinaviska solnedgångarna kan man läsa som en dramatisk berättelse. Mycket spännande.