Associationer på Moderna i Malmö

Vad härligt att träffas i Malmö! När vi sammanstrålar har vi mycket vi vill göra och uppleva. Men för ögonblicket vill vi fokusera på vårt besök på Moderna museet. Mest associationer där gav Annika Erikssons The Social.

Associationer. Är det inte det som är själva grejen med konst, eller litteratur också för den delen. Inte att man får ett färdigt budskap skrivet på näsan utan att man får näring eller impulser till egna nya tankar och just associationer.

Utställningen börjar med ett enkelt wikipediacitat:

”Begreppet social  avser en egenskap hos levande organismer som tillämpas hos artbestånd av människor och andra djur. Begreppet hänvisar till samspelet organismer emellan och till deras kollektiva samexistens, oavsett om den är medveten eller inte, och oavsett om interaktionen är frivillig eller ofrivillig.”

Så ser vi bilder och filmavsnitt med mycket olika social interaktion. En grupp punkare – 2010-tal. En flock halvt förvildade hundar –  kanske arketypiskt, kanske i en typiskt postindustriell miljö där nedlagd mänsklig verksamhet ger flocken av halvvilda hundar ett livsrum.

Bilder och filmer som gestaltar olika aspekter av social interaktion avlöser varandra. Redan i entréområdet säger Arletta: ”Myrsamhället”.

Detta provocerar mig till en annan tanke: ”Vet du,” säger jag. ”Du vet förstås att Pjotr Kropotkin utmanade Darwin och sa att samarbete var viktigare för evolutionen än konkurrens.”

”Ja,” svarar Arletta på detta. Och jag vill pröva en association jag fick: ”Darwin talar om survival of the fittest för individen. Som en tävling på liv och död individer emellan. Kropotkin talar om gruppen. Genom samarbete överlever gruppen och arten.”

Arletta minns att Kropotkin studerat vargflocken. Visst förekom där tävlan mellan individer. Men det viktiga för överlevnaden var samarbetet i flocken. Samarbetet i jakt och födosök. Samarbetet i skydd mot fiender och andra hot. Samarbetet i uppfostran av nya generationer.

”Mina farföräldrar kommer ifrån en by som heter Kropotkinkskaya” associerar Arletta. ”Efter Kropotkin såklart. Han var ju anarkist. Så jag blev född sån. Och så byggdes sovjetkommunismen, som jag växte upp med – med en anarkistisk idé i botten”.

”Men det blev mycket myrsamhälle” säger Arletta och ler. Jag frågar: ”Har någon prövat att tänka som både Darwin och Kropotkin? Både survival of the fittest och samarbete?”

The Social. På Moderna Museet i Malmö. Sen inspirerades vi att prata om terroristmyror. Det är en annan historia.

Ellington

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna. Visa alla inlägg av Arletta Ellington