Fast inte av Adams skelett utan av det som han hittade i sitt garage eller under diskbänken i sitt kök. Av rent pratiska anledningar kanske.
Joan Miró, Woman, 1970 – utställningen Vardagslivets poesi, på prins Eugens Waldemarsudde (foto Ellington, 14 maj 2017)
En kvinna som container – där man kan förvara något. Man kan fylla henne med något. Under förutsättning att kvinnan har varit tom. Eller så kan man ta ur kvinnan någonting som fanns inuti henne.
Vad kan det vara? Energi?
Joan Miró, Girl Escaping, 1967 – utställningen Vardagslivets poesi, på prins Eugens Waldemarsudde (Foto Ellington, 14 maj 2017)
Denna kvinna med röd köksblandare på huvudet kan nog skapa idéer. Kranen blev röd, för jag tror att idéerna är på väg att explodera. Lika röd som hennes ben.
Fast hon sitter ganska lugnt. Så är det med oss kvinnor. Man vet aldrig när och vart deras tankar går. Ibland åt ett annat håll än deras ben. Denna läckra kvinna får man väl närma sig försiktigt. Det skulle jag gjort – försiktigt. För hon signalerar intensitet i alla riktningar.
Den andra ser mer pålitlig ut för min del. Fyrkantig dock. Du får välja som en man: vill du ha en fyrkantig kvinna nära dig, eller en tredimensionell.
Den enklaste eller den mest komplicerade – eller ingen kvinna alls.
Alternativ: skapa dig egen kvinna enligt din smak. Precis som Miró. Eller Gud.
Arletta
.
Utställningen Joan Miró, Vardagslivets Poesi på Prins Eugens Waldemarsudde pågår t.o.m. 4 juni 2017.
Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.
Visa alla inlägg av Arletta Ellington
6 reaktioner till “Miró var kreativ han”
Den röda kvinnan (girl escaping) hade jag nog aktat mig för som man. Det är en enda varningskvinna. Bara titta, inte röra.
Den första kvinnan (woman) verkar vara jordnära men en aning tråkig.
För några veckor sedan sa min vän att boken om kvinnan är så här… ( och han visade ca. 1m) tjock.
Den kvinnan hade jag gärna sett som en man har skapat. Hade varit väldigt intressant.
Varför ska jag som man akta mig för varningskvinnan? 🙂 I 41 år var jag gift med en kvinna som alltid hade något oväntat i sin person. Som det aldrig gick att känna helt och hållet. Om hon hade varit lätt att förutsäga hade vi kanske inte varit gifta tills döden skilde oss åt. Se men inte röra säger du Kristallina om den röda kvinnan. Att röra vid min hustrus innersta var en ynnest som hon själv bestämde över. Så kan man mötas med varningskvinnor med ömsesidig respekt tror jag.
Ellington
Man kan ju närma sig ett objekt (vilket i detta fall är kvinnan) med olika syften: för att upptäcka eller för att påverka och rätta till något. I båda fallen kan det vara obekvämt för båda. Jag talar nu om relationer, förstås – om ett försök att mötas och komma överens, vilket i detta fall (med en kvinna) ibland inte är så himla lätt. Vad är svårast – att vara med ”woman” eller med ”escaping girl”? Jag vet inte. Vad är lättast – att vara den ena eller den andra – det vet jag inte heller.
Jag tänker att Miró har sitt syfte med att närma sig kvinnan som han gör i dessa två konstverk. Även om han rent konstnärligt och uttrycksmässigt är nyskapande här, så uppfattar jag hans kvinnosyn som traditionell.
Sedan har jag – och kanske du – våra syften med vad vi läser in i dessa verk. Jag kan vilja belysa just den kvinnosyn som kommer till uttryck. Jag kan också låta mig inspireras att associera vidare utifrån vad de här verken säger om relationer.
En fråga som de skulpturerna väcker hos mig är frågan ifall kärlek är möjlig eller inte. Men då är jag ju himla seriös, och bortser ifrån att Miró kanske inte alls är en sån mansgris som självklart objektifierar kvinnan, utan kanske skojar med mina fördomar om den abstrakta konsten.
Ellington
Saken med konstnärligt skapande är att man kan tolka i evighet utan att veta precis vad konstnären menade när hen skapade. Det som jag ser på en bild eller skulptur kan vara absolut annorlunda än någon annan ser. Du gjorde din tolkning och utvecklade den på ditt eget sätt och ingen kan säga att det var fel. I mina ögon är denna figuren symbol för feminism. Om det inte fanns någon sådan ännu, så är den här. Så ser jag på denna kvinna idag. Men det kan hända så, att imorgon ser jag något annat.
Laddar in …
Eftersom röd färg oftast betyder: nej!
Ett rött trafikljus t.ex. Jag uppfattar den röda kvinnan på ett helt annat sätt än du gör.
Någon som signalerar: kom inte närmare! Håll avstånd.
Att leva ihop med en partner som inte går att förutsäga och som ofta kommer med något oväntat är något helt annat. Då pratar du om hennes personlighet.
Jag pratar om den röda kvinnans utstrålning. Det som hon visar utåt.
Den röda kvinnan (girl escaping) hade jag nog aktat mig för som man. Det är en enda varningskvinna. Bara titta, inte röra.
Den första kvinnan (woman) verkar vara jordnära men en aning tråkig.
För några veckor sedan sa min vän att boken om kvinnan är så här… ( och han visade ca. 1m) tjock.
Den kvinnan hade jag gärna sett som en man har skapat. Hade varit väldigt intressant.
Varför ska jag som man akta mig för varningskvinnan? 🙂 I 41 år var jag gift med en kvinna som alltid hade något oväntat i sin person. Som det aldrig gick att känna helt och hållet. Om hon hade varit lätt att förutsäga hade vi kanske inte varit gifta tills döden skilde oss åt. Se men inte röra säger du Kristallina om den röda kvinnan. Att röra vid min hustrus innersta var en ynnest som hon själv bestämde över. Så kan man mötas med varningskvinnor med ömsesidig respekt tror jag.
Ellington
Man kan ju närma sig ett objekt (vilket i detta fall är kvinnan) med olika syften: för att upptäcka eller för att påverka och rätta till något. I båda fallen kan det vara obekvämt för båda. Jag talar nu om relationer, förstås – om ett försök att mötas och komma överens, vilket i detta fall (med en kvinna) ibland inte är så himla lätt. Vad är svårast – att vara med ”woman” eller med ”escaping girl”? Jag vet inte. Vad är lättast – att vara den ena eller den andra – det vet jag inte heller.
Jag tänker att Miró har sitt syfte med att närma sig kvinnan som han gör i dessa två konstverk. Även om han rent konstnärligt och uttrycksmässigt är nyskapande här, så uppfattar jag hans kvinnosyn som traditionell.
Sedan har jag – och kanske du – våra syften med vad vi läser in i dessa verk. Jag kan vilja belysa just den kvinnosyn som kommer till uttryck. Jag kan också låta mig inspireras att associera vidare utifrån vad de här verken säger om relationer.
En fråga som de skulpturerna väcker hos mig är frågan ifall kärlek är möjlig eller inte. Men då är jag ju himla seriös, och bortser ifrån att Miró kanske inte alls är en sån mansgris som självklart objektifierar kvinnan, utan kanske skojar med mina fördomar om den abstrakta konsten.
Ellington
Saken med konstnärligt skapande är att man kan tolka i evighet utan att veta precis vad konstnären menade när hen skapade. Det som jag ser på en bild eller skulptur kan vara absolut annorlunda än någon annan ser. Du gjorde din tolkning och utvecklade den på ditt eget sätt och ingen kan säga att det var fel. I mina ögon är denna figuren symbol för feminism. Om det inte fanns någon sådan ännu, så är den här. Så ser jag på denna kvinna idag. Men det kan hända så, att imorgon ser jag något annat.
Eftersom röd färg oftast betyder: nej!
Ett rött trafikljus t.ex. Jag uppfattar den röda kvinnan på ett helt annat sätt än du gör.
Någon som signalerar: kom inte närmare! Håll avstånd.
Att leva ihop med en partner som inte går att förutsäga och som ofta kommer med något oväntat är något helt annat. Då pratar du om hennes personlighet.
Jag pratar om den röda kvinnans utstrålning. Det som hon visar utåt.