Havet. För mig förknippat med lust, naturkraft och skönhet. Skönheten hos havet är glitter och stänk, som bryter ljuset på överraskande sätt. Skönheten hos havet är ljud av måsar och strandskator, bruset av vågorna eller vinden som tar tag i mig som med starka händer.
Igår när jag var vid havet var dess skönhet stilla. Havsytan var nästan blank. Fiskar hoppade.
Solen värmde. Vinden smekte mig denna dag med lätt lätt beröring. Jag såg bergets färgskiftningar.
I fjärran syntes åskmoln torna upp sig över land, men de nådde inte mig, där jag satt och lät mina ögon dricka havets och bergets stilla skönhet.
Berget var hårt och mjukt. Jag lade mig ner och somnade och sov en stund. Vaknade, och somnade igen. Öppnade så mina ögon och såg att det var skönt. Skönt och underligt att jag finns här. Nu.