Under en av mellandagarna inträffade något av en katastrof. Jag var ensam hemma. Jag vet att jag hade tuggat tuggummi, vilket jag nästan aldrig gör annars. Men jag hade hittat ett och var väl lite i behov av nån slags tidsfördriv när alla kära julgäster hade åkt hem.
Jag är säker på att jag lade det uttuggade tuggummit på kanten till diskbänken. Jag var säker. Varför inte soppåsen, tänker jag nu. I alla fall lugnad av tuggandets effekt, satte jag mig i köket och läste en tidning på nätet och kollade facebook bland annat. Jag satt där länge. Rätt så, i alla fall. En timme kanske.
När jag skulle resa mig för att göra mig en kopp té, hände det oväntade. Stolen, som jag satt på följde med upp. Stolen satt fast i byxbaken. Detta var mina finare jeans. Svarta. Finare, för jag hade ju haft gäster.
Nu stod det inte länge på förrän jag upptäckte hur det hela förhöll sig. Där låg ju inget tuggummi på diskbänkskanten, där jag är säker på att jag lagt det. Tuggummit satt ordentligt fastkletat i byxbaken. Så ordentligt, alltså, att stolen följde med när jag reste mig upp.
Ordentligt fastkletat. Alltå inte bara satt det fast. Det hade blivit uppvärmt när jag satt så länge på det, att det sjunkit in helt och hållet i tygfibrerna.
Så var läget. Jag tog förstås av byxorna och försökte pilla loss det. Det var lönlöst. Det var som ingrott. Det var snart kväll och jag orkade inte befatta mig mer med eländet.
Dagen därpå var jag piggare igen. Det måste ju stå något på nätet om detta. Jag sökte ”tvätta bort tugummi”. Vid 22 träffar slutade jag räkna. Det var samma visa överallt: ”När det rör sig om tvätt är tuggummi den största fienden. Det är ett elakt klister som fäster sig rakt in i tyget på dina kläder och vägrar att släppa taget.”
Tipsen var legio. Ett tips som återkom var att frysa ner plagget och sen pilla bort tuggummit. Säkert bra, men inte när gummit kletat in sig i tygfibrerna.
Ett annat tips var att värma upp plagget med en hårfön. Sedan skulle det funka att ta loss det med fingrarna. Dock med risk att bränna sig eftersom tuggummin har en förmåga att bli himla heta.
Upphettning skulle också kunna ske med strykjärn. Man ska då lägga den inkletade tygsidan neråt mot en bit kartong och sen värma plagget med strykjärnet. Enligt det som uppgavs skulle tuggummit då kleta fast sig på kartongen istället.
En metod som drog till sig min uppmärksamhet, var att fukta det inkletade stället med brännvin. Nu dricker jag i stort sett aldrig brännvin, men jag hade en slatt Eau de Vie konjak hemma. Vi hade hittat slånbär och plockat på vår juldagspromenad, och konjaken hade jag köpt för att göra slånbärslikör enligt ett recept jag tidigare prövat med framgång.
Enligt tuggummitipset, skulle man efter infuktning med spriten sedan ånga plagget på nåt sätt som jag inte förstod, och då skule man kunna torka bort tuggummit med en trasa.
Jag hade inget större hopp om framgång, men envis som jag är prövade jag nu en egen kombinationsmetod enligt följande:
Jag fuktade en trasa med konjak. Jag gnuggade det tuggummiangripna stället. Länge och noga. Ja, lite tuggummi rullade loss, men det mesta satt fast. Då fick jag snilleblixten att gnugga in stället med tvättmedel. Detta genomförde jag länge och noggrant. Lade på tvättmedelspulvret och gnuggde in det med fingrarna. Gång på gång. Snilleblixt, ja. Men efter en halvtimmes behandling satt tuggummit fortfarande fast. Då gav jag upp. Stoppade i viss desperation och uppgivenhet in byxorna i tvättmaskinen. Satte den på 40 grader och körde igång utan några förhoppningar alls.
Men heureka! Det var detta som gjorde susen. När tvättprogrammet var klart fanns inte ett spår av tuggummi på byxorna. De såg faktiskt ut som helt nya! Döm om min förvåning. Och glad blev jag att slipppa kassera ett par nästan nya svarta snygga jeans.
Alltså:
Gnugga in med konjak. Gnugga vidare med tvättmedelspulver – länge. Kör i tvättmaskin i 40 grader.
Och slånbären:
Slånbären plockas efter att de fått frost. Fyll en glasburk med slånbär. Fyll på brunt farinsocker tills burken är full (flera matskedar). Skaka ordentligt så att bären sockrar sig. Fyll burken ända upp med billig konjak. Skruva på locket.
Skaka tills sockret löst sig. Låt stå i rumstemeratur i 3 – 6 månader. Skaka då och då. Sila därefter genom tesil och häll upp på flaska.
Du får en härlig dryck med ca 20% alkohol och med utsökt smak – faktiskt påminnande mer om starkvin än likör.
Ellington
Bra gjort Ellington! Tänker att när något ändå är förstört kan man testa vad som helst.
Ska testa ditt recept med aronia. Låter enkelt och gott.
Jag tror aronia blir utmärkt. Har provat tranbär som jag plockade på en mosse och det blev helt perfekt. Verkligen underbara smaker.
Ellington
Jag kallar det alkoholmissbruk!😂😂😂😂 Att slösa på fin konjak på det viset… Skämt åsido, jag vet hur irriterande det är, och vi män är inte så bra på att klara sådana saker, men du gjorde ju det perfekt!😊 Kvinnor verkar vara födda med en talang att kunna fixa sådana saker, som att ta bort fläckar, laga kläder så det inte syns, o.s.v. Jag har stora besvär bara att trä tråden genom det nästan osynliga hålet i nålen. Brukar ta mycket längre tid än själva jobbet med att sy.😂 När jag äntligen fått in tråden i nålen så ”laddar” jag den med så mycket tråd så att armarna knappt räcker till för att dra tråden genom kläderna, ändå brukar det bara räcka precis, eller så måste man trä på en ny tråd igen!
Seriöst, John – detta med mäns och kvinnors olika förmåga på olika områden – har det inte en smula med inlärning att göra? För övrigt var det ingen fin konjak jag ödslade på rengöringen. Eau de Vie är den enklaste och billigaste sorten. Som jag tror – bara färgat och smaksatt brännvin. Alltså mycket lämpligt till allehanda praktiska göromål. Och den lång-långa sytråden. Den brukade min farmor kalla latmanstråd.
Ellington
Det du Ellington kallar för slånbärsbrännvin, kallar jag för slånbärslikör. För mig innehåller inte brännvin lika mycket socker. Brukar fylla en flaska ca 70cl med bär . . . slånbär, svarta vinbär, hallon, omogna valnötter eller vad jag har för handen. Fyller på med renat/okryddat brännvin och skruvar på korken. Skruva inte för hårt . . . i fall det hela av misstag skulle börja jäsa, för då blir kanske ditt kök aldrig mera sig likt. Varje dag skruvar du sen på korken ordentligt, innan du skakar och vänder den upp och ner. Detta upprepar du 3-6 veckor, innan du silar ifrån bären. Vill du runda av smaken lite, så tillsätter du en sockerbit. Avnjutes inte alltför kall.
Fjolårets sats på just slånbär blev så god, att den hastigt o lustigt tog slut. Får försöka hitta ett nytt slånbärsställe fram mot december. Skål !
Visst har du rätt Xantippa! Men det jag tillverkade vill jag ändå inte kalla likör. Likör är ju rätt söt historia lite åt det klibbiga hållet. Min brygd blev som en frisk variant av ett starkvin. I och med att mycket saft frigjordes från bären, späddes spriten och sockret ut. Därav friskhet, nedtonad spritsmak och lagom sötma.
Ellington