Mesob och afrikansk romantik i Lund

Mesob – det är runt den som familjen samlas. Mesob är det kärl som man fyller med kvällsmålets mat. Till den kommer man från dagens sysslor ute på fälten och bland familjens djur. Först tystar maten hungriga munnar. Efter en stund börjar man dela med sig av det som hänt under dagens arbete och saker man hört när man stannat en stund och pratat med grannar eller med någon främmande som passerat förbi på vägen. Här delar man dagens måltid. Man äter med händerna.

Så är traditionen i Eritrea och södra Etiopien. Vi, som bor i Sverige, tror att där är det bara krig. Och det är det. Men människor lever där, har levt där, och lever fortfarande där. Och det är ett bördigt land. Kommer regnet när det ska blir också grödan god. Man skördar teffe. Man skördar kaffe. Vete. kryddor och rotfrukter.

Eritreaner i Sverige mår bra av att vårda traditioner kring sina måltider. Det gör andra svenskar också förstås. Men bor man utomlands, så blir det nog ännu viktigare, som ett sätt att inte glömma vem man är.

På restaurangen Mesob i Lund fick vi den upplevelsen. Av den goda, rätt starkt kryddade maten, förstås. Men också av att traditionen var något man både vårdade för egen del och var stolt att kunna visa för sina gäster

”Vi kan servera för er båda på samma fat, så kan ni dela maten med varandra”, sa värden, och vi fick uppleva afrikansk romantik. Att dela maten. Att äta från samma fat. Att komma varandra så nära vid måltiden. Det var överraskande. Det var nytt. Det var en upplevelse av kärlek, som vi inte hade förväntat oss när vi gick in i denna restaurang där vi varit tidigare, men där vi genast såg att det var nya ägare och ny tradition.

Arletta och Ellington

.

Restaurang Mesob i Lund – facebooksida 

.

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna. Visa alla inlägg av Arletta Ellington