Ellington står inte långt från Järntorget och betraktar de höga skorstenarna till Göteborgs energiverk. Han älskar deras ståtlighet och lyskraft, som idag mot klarblå himmel. Han sätter sig på en bänk i skön höstsol.
Arletta kommer ut från skolan. Det var bara sju minuter sen hon gick in där och Ellington satte sig i solen för att njuta och arbeta. Uppkoppling på nätet på Göteborgs Stad har man vid alla myndigheter, bibliotek och skolor om man har lånekort på Stadsbiblioteket. Så Ellington har tänkt sig att sitta och jobba i denna dagens höstsol medan Arletta har lektioner. Ett par timmar i vart fall.
Arletta: Hej där, Ellington
Ellington: Skolkar du eller?
Arletta: Neeej! Det är ju svensklektion, vilket jag behöver för att bli proffs på språket. Nej, men jag tog fel på tiden. Klockan tre börjar vi.
Ellington: Perfekt!
Arletta: Jag vill att vi upptäcker stan. Vi har ju tre timmar.
Denna höstdag är Göteborgs city helt underbart. En lätt vind smeker kinden och solen värmer kropp och sinne.
Rakt i söder tornar Masthuggskyrkan och i sydsydväst pekar sjömanshustrun på kampanilen emot skyn.
Bortanför Järntorget klättrar Arletta och Ellington uppför den ganska branta backen till Johanneskyrkan.
Ellington: Är det öppet? Kan vi gå in?
En städerska kommer ut med ett knippe skräppåsar: Gå runt hörnet så hittar ni ingången.
Arletta: Förstås ska vi gå in. Jag är särskilt intresserad av vad kyrkan hittar på nuförtiden. De tappar medlemmar nu och behöver göra saker så det märks att de behövs. Ibland tror jag att de gör spännande saker.
Utmed kyrkoväggen står en stor rostig container. Där ser vi dagens första graffiti.
Inne i kyrkorummet sitter människor. Där finns bröd och kaffe. Några sitter och diskuterar Donald Trump och någon läser en tidning. En man i 45-årsåldern i gul jacka och mörkt halvlångt lockigt hår sjunger ett par strofer ur något som låter som en operaaria. Man sitter runt bord och äter och pratar. I kyrkbänkarna ligger flera personer och sover. Ellington och Arletta går längst fram i koret och betraktar de många värmeljus som brinner där, upplagda på gatstenar i form av ett kors. En konstinstallation som bryter av mot de färgrikt målade glasfönstren i fonden.
En man kommer fram och tittar på Ellingtons kamera: Du fotograferar väl inte våra gäster? Han säger det med en auktoritet som kräver åtlydnad.
Utanför kyrkan fortsätter en stig uppför den branta bergssluttningen.
Arletta och Ellington går uppför trapporna.
Det är så nära regnskog som man kan komma i det här landet. De sitter en stund på en bänk och pustar.
Ellington: Är det parasiter, de här växterna som slingrar sig upp i det döda trädet?
Arletta: Nej, det är gröna växter med egen fotosyntes. Men de behöver hjälp för att ta sig närmare ljuset.
Tillbaka i stan, på väg ner förbi Stigbergstorget säger Arletta: här är också en fin park. Kom!
Det är Gatenhielmska parken. Här sjunger höstens sista gransångare för full hals.
De går vidare nedför Stigbergsliden.
Arletta: Nu blev jag hungrig!
Ellington: Vi smiter in här.
Lite okonventionellt blev det eftersom de inte hittade entrén. Men ett stort fönster stod öppet. Det gick ända ned till golvet, så Ellington trodde det var dörren. Personalen skrattade: ”Vill ni ha ärtsoppa?
Ellington: Ja tack.
Servitrisen: Hör ni till konferensen?
Ellington: Konferensen? Nej.
Servitrisen: OK. Lunchen är egentligen slut, men vi har soppa kvar. Ni får den lite billigare.
Så njöt Arletta och Ellington av höstsol och ärtsoppa i Göteborgs City torsdagen den 5 oktober 2017.
.
Jag har jobbat i Göteborg om resemontör för många år sedan. En vacker stad, men att hitta i den… Stört omöjligt utan gps. Att köra bil där är ännu värre! En gång jobbade jag i Frölunda, bodde på Scandic Opalen. Jag hittade aldrig till hotellet efter arbetsdagens slut, körde fel varje gång, min kollega fick guida mig! 😀
I Göteborg hittar jag rätt bra även med bil. Har bott där flera år. Men det är bättre att promenera än att köra i City. Det tog mig en och en halv timme att köra från Järntorget till Näckrosdammen när jag var där för två veckor sen. Så igenkorkat var det i trafiken. Det tar högst tjugo minuter att gå. Så jag ställer helst bilen när jag är där.
Ellington