Storskogen. En alldeles speciell sorts njutning. Ganska långt från civilisationen känner man sig. Höga rakvuxna furor med luft emellan och undervegetation av lingonris och blåbär. Skägglav i de gamla granarna.
En och annan stormlega och en ännu stående trädruin här och där. I en rasbrant på en hylla sitter två korpar, och en spillkråka spelar från en torraka. Där går en körväg som inte använts på bra länge. I mittremsan växer tioåriga granplantor eller äldre. Vi är ute på en powerwalk och när vi kommer runt kröken öppnar sig skogen. Vi ser öppna gärden, stängselstolpar med isolatorer och eltråd. En utpost av civilisationen mitt i det vilda och avlägsna.
Civilisationen. Här stannar vi till. Här är vägen lagd med makadam. Uppför en liten backe slingrar den sig och på toppen ligger en liten gård. Ingen bor här längre. Skiffertaket har väl börjat läcka in vatten, för man har spänt en presenning över taknocken.
Men inte är det helt övergivet heller. En liten hög med nykluven ved ligger intill lagårdsväggen. En fågelautomat laddad med frön och talg hänger i ett träd. Bänken vid lagårdsväggen ser inte så ålderstigen ut. Kul lösning tyckte vi, med den kluvna stocken på de uttjänta fälgarna.
Och där, inte långt från det gamla timrade härbret, står den. Som en ung färgklick i det grånande gamla står en sprillans ny – nej, men en fräsch och troligen välfungerande slåttermaskin. Ordet ”AKTIV” är namnet som är präglat på den.
Någon är aktiv här på denna utpost i utkanten av civilisationen. Ibland. Inte nu. Vi tittar in genom fönstret i den före detta ladugården.
Ja, rostiga burkar och spindelväv. Vi skymtar också en del fullt användbara verktyg. Boningshuset har alltså en skada i taket, vilket inte lovar gott för husets fortbestånd.
Men när vi tittar in genom köksfönstret, anar vi ett vackert slipat brädgolv, nyligen fernissat och en rostfri (och synbarligen dammfri) hink vid vedspisen. En dagstidning ligger i närheten av fönstret och vi lyckas läsa ”oktober 2016”.
Så får vi näring för vår fantasi. Om dem som brukar komma hit. För älgjakten kanske. De har i alla fall satt upp hållare för saltstenar åt viltet på en stubbe i närheten. Och vi får fragment av en bild av dem som bodde här förr. Gräddsnipan i fönstret berättar.
Ellington upplevde, skrev och fotade.
.
Härliga fynd. Man kan fantisera mycket om sådana ställen. Slåttermaskinen passar inte riktigt in där och så funderar man ännu mera.
När jag är i skogen skulle jag gärna vilja fota tystnaden eller fågelkvittret. Föreställer mig att det hade blivit helt underbara bilder.
Detektiven i mig vaknar när jag hittar sådana spår av mänskligt liv.
Ellington