En sådan här februaridag väcker livsandarna till liv
Nu är det februari, och visst börjar det bli ljusare. Visst blir dagarna lite längre, och det kan bli härliga solstunder även de dagar kylan får för sig att bita till. Ja, kanske särskilt de dagarna, för med mildvädret denna vinter har det ofta kommit gråväder, i varje fall där jag bor. Och just de lite frostnupna dagarna är kanske den här årstidens glädjedagar. För mig är det så. Precis just nu är det sådana dagar som gör att jag kan känna mig stark och glad och inspirerad när jag tittar ut genom fönstret på morgonen och ser vad det blir för väder.
Om jag får bara en sådan dag just vid denna tiden så är det till och med så att jag kan möta nästa dags gråväder, slask, dis och mörker med ett öppet sinne och uppleva något skönt även i det.
Genom fönstret kommer den bleka grådagern en mulen februaridag
Just precis nu tar kropp och själ till sig det glädjerika faktum att dagarna håller på att bli längre. Det värsta mörkret – det i december – börjar vika och det väcks hopp i kropp och huvudknopp. Dock kan ingen komma ifrån att dagarna alltjämt är korta. Jo. Visst. Jag noterar noggrant varje minut som dagen förlängts sen förra veckan Jag noterar och jag gläds och jag understödjer på detta sätt min tro på framtiden.
Men om jag ska leva i nuet, då kan jag inte annat än erkänna dagarnas faktiska korthet. Och det är då jag dricker den korta glädjens skönhet. Bort all tanke på framtiden. Bort alla förhoppningar, som ändå så lätt grusas av felslagna skördar, uruselt midsommarväder, frost i blåbärsblomningen och pinande blåst i syrénernas tid! Då öppnar jag ögonen och ser det som faktiskt finns.
Ett tunt molntäcke räcker för att göra dagern blek och skum, men ändå en kärv skönhet.”Dagen är kort och obesviken – den räcker…” (ur Bengt Emil Johnson ”Fågeldikter”)Vad blir det för väder i morgon?Detta ser jag idag
Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.
Visa alla inlägg av Arletta Ellington
7 reaktioner till “Vad vill vi ha för väder?”
Just de frostnupna dagarna är verkligen glädjedagar då jag kan gripas av eufori. Många timmar ute blir det då och glädjen sitter i som ett minne i kroppen, spiller över på filmjölksmulna dagar. I år har frostdagarna varit många och även solen har orkat fram överraskande ofta. Dagarna är märkbart längre, fototiden har förlängts och jag som är långsam och dålig på att planera kan dröja mig kvar på promenaderna, för konstigt nog är vägen hem alltid längre än vägen ut.
Stämningsfulla och vackra bilder till dina filosofiska väderfunderingar, Ellington.
Lite sol hade varit fint här och en glimt solnedgång på kvällen. Fast den som väntar på något gott… Jag räknar också minuterna varje dag och är glad att jag inte behöver reflexväst kl. 08.00 längre.
Håller med dig att man får hitta lite vardagsglädje (som jag kallar det) varje dag. Det behöver inte vara något stort alls.
Kul som vanligt att få besök av dig, Kristallina! Med detta inlägget – jag kände bara att man längtar och längtar efter nåt annat än det som är och på det viset är det så lätt att man inte till fullo uppfattar det som faktiskt händer just nu. Så därför blev jag inspirerad av dessa grå bilderna.
Hela förra årets väder var en katastrof! Både vår, sommar och vinter var urusla, förutom enstaka dagar på sommaren när solen tittade fram genom de regndränkta molnen. I år vill jag ha en riktig fin vår, sen sommar långt in på hösten, tills slutet på Oktober. 😊 Sedan när vintern kommer så hade det varit utmärkt med en stadig temperatur runt -5° och snö som ligger fint i naturen, på både mark, träd och buskar och fina torra vägar. 😊 Kan man beställa det vädret av dig? 😊😊
Nej, John, av oss kan du bara beställa det goda rådet att vara glad att du lever och ha ögonen öppna (vilket du ju har) så du kan se det sköna i såväl ösregnet, snöslasket och ovädret som i kaffestunden vid solväggen en ledig marsförmiddag.
Ellington
Just de frostnupna dagarna är verkligen glädjedagar då jag kan gripas av eufori. Många timmar ute blir det då och glädjen sitter i som ett minne i kroppen, spiller över på filmjölksmulna dagar. I år har frostdagarna varit många och även solen har orkat fram överraskande ofta. Dagarna är märkbart längre, fototiden har förlängts och jag som är långsam och dålig på att planera kan dröja mig kvar på promenaderna, för konstigt nog är vägen hem alltid längre än vägen ut.
Stämningsfulla och vackra bilder till dina filosofiska väderfunderingar, Ellington.
Glad att se dig tillbaka! Det lyser också upp.
Ellington
Lite sol hade varit fint här och en glimt solnedgång på kvällen. Fast den som väntar på något gott… Jag räknar också minuterna varje dag och är glad att jag inte behöver reflexväst kl. 08.00 längre.
Håller med dig att man får hitta lite vardagsglädje (som jag kallar det) varje dag. Det behöver inte vara något stort alls.
… och så glömde jag skriva att dina bilder är fantastiskt fina och stämningsfulla!
Kul som vanligt att få besök av dig, Kristallina! Med detta inlägget – jag kände bara att man längtar och längtar efter nåt annat än det som är och på det viset är det så lätt att man inte till fullo uppfattar det som faktiskt händer just nu. Så därför blev jag inspirerad av dessa grå bilderna.
Hela förra årets väder var en katastrof! Både vår, sommar och vinter var urusla, förutom enstaka dagar på sommaren när solen tittade fram genom de regndränkta molnen. I år vill jag ha en riktig fin vår, sen sommar långt in på hösten, tills slutet på Oktober. 😊 Sedan när vintern kommer så hade det varit utmärkt med en stadig temperatur runt -5° och snö som ligger fint i naturen, på både mark, träd och buskar och fina torra vägar. 😊 Kan man beställa det vädret av dig? 😊😊
Nej, John, av oss kan du bara beställa det goda rådet att vara glad att du lever och ha ögonen öppna (vilket du ju har) så du kan se det sköna i såväl ösregnet, snöslasket och ovädret som i kaffestunden vid solväggen en ledig marsförmiddag.
Ellington