Jordgubbarna och grädden

jordgubbarna och grädden”Jag skär dem i halvor”, säger hon och lägger jordgubbarna en och en i skålen allteftersom hon delar dem med kniven. Det hänger en röd vätskedroppe på knivspetsen. Han känner en samman-dragning i spottkörtlarna när han ser jordgubbarna safta sig och när den syrliga doften når in i näsborrarna.

Hon fyller deras två skålar och tar en bärhalva mellan läpparna. Suger på den och låter den glida in över tungan. ”Det behövs inget socker till dessa”, säger hon och smackar lätt med överläppen mot undre tandraden.

”Vi vispar inte grädden?” frågar hon. Han tar gräddpaketet och ruskar det. Han ruskar det länge medan hon tar fram skedar. ”Jag tar teskedarna”, säger hon och ler, och han skakar gräddpaketet en stund till.

”Den blir lite simmigare så här”, säger han och slickar med tungspetsen mot överläppen. ”Det blir bra så”, säger hon. Hon ställer fram skålarna så nära så att han kan hälla upp grädden och båda vidgar sina näsborrar och drar in lite extra luft när de känner den lite råa gräddoften.

Grädden är bubblig när hon tar skeden och rör lätt så att bär och grädde blandas. Han gör likadant. Han tittar så skeden fylls med grädde när han tar bärhalvan. Lyfter den till munnen. Hon ser på honom och gapar som om hon ville hjälpa honom att smaka.

Under tystnad äter de sakta. Utan all brådska låter de en bärhalva i taget mosas mellan tungan och gommen. Syrligt och sött blandas med gräddens fyllighet. De tittar upp samtidigt och drar in luft genom näsan. Det blir en stund som fylls av smaker, arom och konsistens. Jordgubbarnas mjukhet, deras saftighet, deras doft. Gräddens förhöjning av arom och sötma. De små fruktkärnornas knastrande. En lång stund äter de. Långsamt och ändå girigt. Till sist skrapar de noga upp den sista saftmättade grädden som är kvar på skålens botten.

Hon lyfter den tomma skålen upp under näsan och andas in de sista aningarna av jordgubbsdoften. De ser på varandra. ”Ska vi ta kaffet?”

Utanför köksfönstret slår skatan en lov över jordgubbarna i trädgårdslandet.

Ellington

 

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

13 reaktioner till “Jordgubbarna och grädden”

  1. Jordgubbar äter jag nog helst som de är, osnoppade. Eller kanske i lite youghurt. Blåbär blir det inga i år, känns som en förlust.

    1. Osnoppade, solvarma, direkt från landet – såklart! Smak av barndomen.
      Men blåbär, du har nog rätt. Det har jag inte sett många av när jag varit ute. Jag ska allt kolla lite noga på det.
      Ellington

  2. Lamenting summer….. strawberries are gone, blueberries are gone, blackberries are few now and peaches have about three more weeks, then there will be grapes and apples and autumn. How quickly the seasons go!

    1. Oh dear cousin! Aren’t we in the midst of the season of plenty? What is the best? The season of reaping itself, or the season of waiting for it? I don’t know! I just know, this is what I was waiting for and it’s seasoned with a whiff of sadness.
      Ellington

  3. Vad ska jag säga…. jag bara svalde och svalde och svalde medan jag läste texten. Brukar inte vispa grädden heller men ska skaka gräddpaketet nästa gång.
    Helt fantastiskt beskrivande text… igen!

  4. Blåbär är enormt gott. Älskar blåbärssylt på pannkakor. Jordgubbar har jag aldrig haft något sug efter, minns minsann inte när jag åt dem sist. 🙂

    1. Jag håller med dig om blåbärssylt på pannkakor! Och jag har både jordgubbssug och blåbärssug jag. För att inte tala om körsbärssug i dessa tider. Och hallonsug! Min trädgård är full av hallon. Har njutit av hallon till frukost varje morgon i snart tre veckor. Puuuh, vad gott!
      Ellington

        1. Jo, jag tänker väl det. På pannkaka tar jag gärna lite vispad grädde också till sylten innan jag rullar ihop den. Herregud vad lyxigt!
          Ellington

Alla dina kommentarer är välkomna

Follow

Get the latest posts delivered to your mailbox:

%d bloggare gillar detta: