Djurfotografering var (och är?) Ellingtons dröm.

Djurfotografering har jag önskat att jag kunde. För snart 10 år sedan köpte jag en Konica Minolta digitalkamera. Nu finns den inte längre eftersom det var några nödvändiga  plastdetaljer som gick sönder och de gick inte att få som reservdelar. Men bilder blev det under de år den fungerade.

Jag hade köpt den för att kunna zooma in objekt på lite större avstånd. Fåglar var min dröm att kunna fota, men i allmänhet kom jag ändå inte tillräckligt nära för att det skulle bli bra fågelbilder. Därför inriktade jag mig gärna på djur som inte var lika flyktbenägna.

Den kända fågellokalen Morups Tånge utanför Falkenberg besökte jag med vissa förhoppningar om fina fågelbilder. Det är ett av mina favoritställen. Att bara göra en utflykt hit är ett litet äventyr.  Men fåglarna var otroligt skygga. Visst fick jag några suddiga bilder på de eleganta skärfläckorna och de barska storspovarna. Dock inte till min belåtenhet. Men där fanns några djur som utan motstånd lät sig fotas.

djurfotografering vid Morups Tånge 1
KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

 

Två döda hästar kunde man tro, men i själva verket bara alltför trötta för att för att lyda sin flyktinstinkt. Det ljust apelkastade ardennerstoet gav intryck av att hon snart skulle lyfta som en gasballong.

djurfotografering vid Morups Tånge 2
KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Trots att hon inte verkade lika utschasad , så låg detta varmblodssto lugnt kvar, vilket fölungarna tolkade som att det var ok att fortsätta ta igen sig.

Och så var det denna!

djurfotografering vid Morups Tånge 3
KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Är det en lekatt. ”Hermelin eller lekatt (Mustela erminea) är ett litet mårddjur i släktet Mustela”, skriver Wikipedia. Denna är död sedan några dagar. Men varför har den vinterdräkt? Detta var dag i september. Och är det verkligen en hermelin? Denna var drygt halvmetern i kroppen och hermelinen blir inte över 30 cm.

Med huvudet fullt av sådana frågor avslutade jag mitt första försök med djurfotografering med min då nya digitalkamera.

Ellington fotade 2008.

 

 

 

 

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

6 reaktioner till “Djurfotografering var (och är?) Ellingtons dröm.”

  1. Det är väldigt fina bilder men råd har jag inte. Expert på djurfotografering är John. Där kan man lära sig mycket.

    1. Det har du rätt i Kristallina. Jag har fått råd av JJ. Och har du kollat Christer Nilssons fotoblogg. Jag tittar gärna på hans bi-bilder.

  2. Djurfotografering är något som man lär sig genom erfarenhet. Visst, det är bra att ha grunder att stå på. Men fotografering av vilda djur är att i många fall vara snabb med kameran. Det viktigaste är slutartiden, den ska vara på iallafall 1/1000 sekund för att inte få rörelseoskärpa. När man fotograferar flygande fåglar, speciellt småfåglar som flaxar fort med vingarna är det viktigt. Mitt favoritobjektiv är mitt Tamron 150-600mm, med det kan jag fotografera på långt avstånd. Stillastående motiv tar jag i HDR, tre exponeringar i varje foto, men det går inte på motiv i rörelse.

    1. Tack för dessa tipsen, John! Om jag får för mig att köpa en riktig kamera kanske jag ber dig om råd.
      🙂
      Ellington

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.