Smycken – är vi inte vackra som vi är?

Arletta: Anna Gaginskaya tillverkar bohemiska smycken. Hon har en fågel på sin hemsida. Warakushka. Vad heter den på svenska?

Vitstjärnig blåhake, behöver inga smycken
Warakushka – Vitstjärnig blåhake (foto Anna Gaginskaya)

Ellington: Vitstjärnig blåhake. Norra ishavskustens näktergal. Varför har hon den fågeln där? Hon säljer ju smycken.

Arletta: Anna förklarade det för mig. Fågeln är vacker. Är själv som ett smycke. Behöver inga accessoarer eller smycken. Men vi människor är inte så vackra. Så behöver vi dekorera oss.

Ellington: Är vi inte vackra?

Arletta: Så sa Anna.

Ellington: Jag såg dig när vi såg solnedgången vid havet. När vinden drog sakta genom det gröna sädesfältet efter regnet.

Dina ögon är som smyckenDå såg jag din själ genom ditt grå-blå-gröna öga. Och jag hörde som en sång från dig. Det påminde mig om Blåhaken – warakushka – som jag sett en gång när den var på flyttning norrut och sjöng från ett vassnår. Jag såg dig – så som jag såg en fågel. Du var ett smycke.

Arletta: Och det var vackert att du var med mig där. Jag såg och hörde skönheten med mina ögon och anade den genom dina.

Ellington: Vet vi ens vad skönhet är?

Arletta: Ibland behöver vi hjälp att hitta vägarna till den. Accessoarer. Ibland ser vi skönheten utan hjälp. Är det vackrast då?

Ellington: Det är kanske för vackert för att vara sant.

Arletta: Hur menar du då?

Ellington: Annas smycken handlar ju om att skapa fysisk attraktion. Det vi talar om är kanske något annat.

Arletta:  Den frågan vill jag lämna öppen just nu? Fråga Anna Gaginskaya!

Se Anna Gaginskayas fotoalbum ;

Anna Gaginskayas internetbutik

Anna Gaginskayas smycken
Smycke. колибри3 (kolibri 3) av Anna Gaginskaya

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

En kommentar till “Smycken – är vi inte vackra som vi är?”

  1. Detta är en kommentar vars avsändare utnyttjar kommentaren som gratisreklam. Vi godkänner den tillfälligt för att pröva vad avsändaren har för avsikt. Vi kommer att ta bort den om avsändaren inte hör av sig med en förklaring.
    Arletta & Ellington

Alla dina kommentarer är välkomna