Kärlek till päls!

Päls, räv, skönt för fötter

Ellington: Varför älskar du päls ?

Arletta: Jag älskar päls!

Ellington: Jag frågade varför?

Arletta: Vad du än säger om detta, så bär jag gärna päls och ska göra det, precis som de gjorde i förhistorisk tid. Päls bär jag med stolthet. Tänk på hur mjukt det är att röra vid päls. Den blir  levande under dina fingrar och dina tår när du vill värma dig. Den rör sig i lätt blåst och kittlar dina kinder. Jag tycker den gör mig vacker. Jag sparade två månadslöner för att kunna köpa den.

Ellington: Vad sägs om att döda djur då?

Arletta: Det har alltid varit så att om en människa inte dödar något då måste hon gå hungrig och frusen. Om människan inte skulle döda djur, då blev det ombytta roller.

Ellington: Du talar om den förhistoriska tiden. Vet du då också hur man såg på dödandet av djur då.

Arletta: Just idag är det riktigt kallt. Jag njuter av att kunna röra mig ute i kylan. Jag känner mig ursprunglig. Jag älskar att värma mig som en jägarkvinna. Och precis som hon är jag så tacksam mot de rävarna som har gett sina liv så att jag kan värma mig.

English version of this article

Русский вариант этой статьи

Päls, räv, skönt för tårna

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer - Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först: ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande - sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans … . Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst - som till exempel litteraturforskning - vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver - ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.

6 reaktioner till “Kärlek till päls!”

  1. So you feel good about taking the lives of many for your pleasure. Was the life sacrificed and the body discarded? Did it provide sustenance for another?

    1. The taking of lives is never without repercussions. But don’t I take the lives daily of living things and beings – for my pleasure and for the maintenance of my life. So – in so doing, I have this philosophy: If a life sacrificed for me is well used for the benefit of myself and/or others, then I can accept such taking of lives. I should not take the lives of other living things or beings in vain. If it gives pleasure or sustenance, the life is not taken in vain.

      In what I’ve just said, I make a definite and irreplacable difference between humans on the one hand and other living things on the other. Taking the lives of humans is always a crime. I also recognize it as an issue to be addressed that the production of goods for my pleasure or sustenance often causes suffering to living beings or damage to nature or societies.
      Best wishes
      Ellington

  2. Otäckt..det handlar ju oftast inte om att vi jagar de djur vi använder som päls idag utan att de förhållanden de lever under fram tills de blir päls är ovärdiga och hemska. Så javisst, jagar du din ”egen päls” så känns det inte så otäckt men i annat fall så tycker jag man skall låta bli.. Hälsningar Klara

    1. Jag förstår. Men ser du att vi talar om två helt olika saker här: produkten (päls) och processen (materialets ursprung)?
      Då blir mitt svar: Jag vill inte heller äta en kaka som innehåller palmolja (vilket är oundvikligt idag, om du ska köpa och äta kakor).
      Men!
      För att producera palmolja krävs det att man hugger ned regnskogar för att plantera oljepalmer.
      Ska du komma till ett kafé och fråga varifrån oljan i kakan kommer? Ska du göra det varje gång när du är sugen?
      Då får du leva utan kakor (päls), tänker jag …
      Eller ska vi göra skillnad på kakor och päls?
      Hälsningar Arletta (T)

      1. Jag tycker att man kan avgöra själv vad man anser är viktigt men skall man hårdra det så ja… själv skulle jag aldrig ta på mig en päls från ett djur som jag inte är säker på har levt i vilt tillstånd fram till sin död och jag anser inte att det finns någon som helst skillnad mellan produkt och framställning. Eftersom jag brinner för djur men är dåligt insatt i kakproduktion så är det pälsproduktionen jag kan uttala mig om just nu.

        1. Den här diskussionen har lärt mig mycket. Till exempel har den fått mig att förstå att min koppling till päls ligger djupare än jag var riktigt medveten om.
          Efter dina svar har jag diskuterat detta noga med min bloggpartner (du vet vem) och med mig själv. Och jag förstår att jag är en del av en kultur som nog skiljer sig en del från din. Det går liksom inte att utradera att jag växt upp vid Norra Ishavet. Jag kan inte och jag vill inte glömma min kärlek till allt som värmde mig i barndomen. Ved, eld, päls och tjocka sockar.
          Till slut – vi har nog ett gemensamt problem med våra kärlekar du och jag. Vi vill båda att alla djur ska få leva fritt – både rävar och hästar.
          Hälsningar
          Arletta (T)

Alla dina kommentarer är välkomna