Shopping spree med Ellington och Arletta

Inlägget är reklam för Bubbleroom och innehåller annonslänkar. En virtuell shopping.

Ellington: Arletta, du vet, idag vill jag att vi firar!

Arletta: Ha! Jag vet.

Ellington: Jag har sällan varit med om något mer tålamodsprövande.

Arletta: Jag såg det på dig. Du höll på att bli ett nervvrak?

Ellington: Tja. Verkade det så? Jag trodde allt var slut.

Arletta: Du menar häromkvällen, när jag berättade hur deprimerad jag känt mig.

Ellington: Ja! Men idag vill jag att vi firar. Allt har ju ordnat sig.

Arletta: Ska vi fira med en promenad i det härliga solskenet?

Ellington: Det också. Men först vill jag ta dig på en shopping spree! Jag vet vad du helst av allt vill ha.

Arletta: Har du blivit synsk?

Ellington: Kanske. Nej, men uppmärksam. Vad säger du om SKOR?

Arletta: SSSSSSSSS-Kor!

Ellington: Din orm!

Arletta: Vart ska vi gå?

Ellington: Virtual shopping!

Här kan ni se hur Arletta tänkte sig att förverkliga sina skodrömmar. Någon skulle kanske säga att hon redan har ganska många, men om du frågar henne så anger hon både praktiska, emotionella och sociala skäl till sin längtan att fira på detta sätt – i alla fall med window shopping. Man måste få drömma!

Första – bingo direkt ”Jag måste ju bara ha de här”: Have2have

”Det blir ju inte solsken varje dag, så nu var jag praktisk … eller ska jag vara lite mer – GLOSSY?”

”Ska du inte vara lite mer förståndig?” ”Det är jag! Förståndig och lyxig.”

”Här är nåt! De röda vill jag prova.” ”Minns du inte sagan om de röda skorna? Det gick ju inte så bra för henne.”* ”Menar du att livet får ett bättre slut om jag inte väljer dessa flashiga röda?” ”Nej! Men du kanske får råd att leva den här månaden också.”

”Men vad ska jag ha på måndag när jag söker jobb?” ”Prova ett par riktigt eleganta! Eller vill du hellre ha de här snygga!” ”Vad tror du det är för ett jobb jag söker? De här tror jag nog gör mig trovärdig.”

”Eller vad säger du om ett par mer stilrena?” ”Jo, dem provar jag förstås också.”

”Jag tänkte mig också några att ha inne, när jag är på skolan.” ”Vad säger du? Här är väl ett par fina?” ”Nej, dem tar jag när jag går på teater. Men här.”

Ellington: ”Då går vi väl till kassan?”

Arletta: ”Du är inte klok! Nej, men när jag har fått det där jobbet på måndag så går jag hit igen förstår du väl.”

Ellington: Känner du så varmt det är ute idag? Det är ju brittsommar.

Arletta: Nu promenerar vi. Oavsett vad vi har på våra fötter. Du kanske skulle köpa dig ett par riktiga höstkängor.

.

* Se Clarissa Pinkola Estès: Kvinnor som slår följe med vargar

Författare: Arletta Ellington

Vi är två personer – Arletta och Ellington. Här presenterar vi oss var för sig. Arletta först:
ARLETTA kallar jag mig och jag gillar det namnet. Det låter skoj, lätt och lekande, levande och lite kvittrande – sån som jag gärna är. Jag gillar att leka, även med livets mest seriösa saker. När jag var yngre valde jag ett lekfullt yrke, som teaterregissör. Jag har dessutom mött den andra, mörka, sidan av livet, som jag har distanserat mig från. Nu lever jag med fokus på det som är det bästa i livet och ger mig själv chansen att hitta de skönaste ögonblicken i det vardagliga. De värsta dagarna har passerat och det bästa i livet är det som jag väljer. Det vill jag beskriva och dela med mig av, så njuter vi tillsammans …
.
Jag kallar mig ELLINGTON, ett namn jag förknippar med musik och kreativitet. Duke Ellington, jazzlegenden representerar livsbejkande njutning och eftersom jag titulerade Arletta hertiginna i mitt första brev till henne, så tänker jag mig som hennes hertig ( = duke) på denna bloggen. Jag leker gärna seriöst – som till exempel litteraturforskning – vilket jag ägnade en del av mitt yrkesliv åt. För mig syns livets ljusa sidor tydligast i kontrast mot de mörka. Jag låter livets skönhet fånga mig när det far förbi. Och om jag lyckas när jag skriver – ja, då har jag kanske synliggjort det sköna.